Jag såg Free and Thinkings inlägg:
Och föreslår här en förklaring till fenomenet han upplever med musiken. Det kan tyckas ointressant men det är relevant när man betraktar musik som en del av marknadsföring respektive musik som del av behandling av psykiatriska problem.
Några av många faktorer som säkert spelar in förutom mycket som naturligtvis är personligt är har vi kanske:
Memoria som verkar via minnen.
På det ligger allt associerat med jag tillsvidare i brist på bättre kallat gul musik. Det är inte en av dom delar av Hedonimeter som ännu är bäst dokumenterad men jag gissar att det är delvis besläktat med den i forskning nu bättre förstådda i stämningshöjande bilder.
Jag har den också med i min samling av ”gul musik” på Pryltrend:
Baccara – Yes Sir, I can Boogie
Molnigt på idg.se?
