Våra senaste 
Jämställdhetsfrågorna har legat honom varmt om hjärtat… Jag börjar tvivla, vilket i sig är ett litet problem.
Jag har haft några riktigt långa dagar och således inte riktigt hängt med, men i morse läste jag lite mer i detalj om den misstänkte (för han är ju ännu inte dömd) f.d. länspolismästaren Göran Lindberg. På sannolika skäl misstänkt, den starkaste graden av misstanke. Oh, fy f.. tänkte jag – vilket jag givetvis inte kan skriva – men så gick tankarna. Polis, polis, f.d. länspolismästarpotatisgris. Kanske det redan så här tidigt på året är dags att utse ”The pig of the year”?
”Min klient är mycket missnöjd och det är fruktansvärt jobbigt att sitta häktad…”, bl.a, bl.a., bla.
Det stora problemet, i sig självklart ofantligt mycket mindre än den skada han åsamkat kvinnorna/flickorna i fråga, är att en hel yrkeskår kommer att få klä skott för detta – en lång tid framöver. En yrkeskår av hårt arbetande män och kvinnor, en yrkeskår bestående av 99% kloka, ärliga och normalt funtade medborgare kommer att få dras med f.d. länspolismästarens tilltag.
För lika säkert som amen i kyrkan är det att senast inkommen information alltid överskuggar allt annat som tidigare kommit in – i detta fall oavsett hur många hundra år kåren gjort gott dessförinnan. Här handlar det inte om rationell matematematik, det handlar inte om fakta utan istället handlar det om känslor. Känslan är alltid snabbare än tanken och känlan jag har är att denna känsla kommer att sitta i ett tag.
Jag hoppas att allt är ett s.k. misstag, att verkligheten inte är så fullständigt desillusionerande som det verkar och att jag får äta upp detta inlägg. Tyvärr tror jag att det är att hoppas på för mycket.
//beslutsdoktorn
