Jag tror att dom flesta någorlunda demokratisinnade människor (oavsett politiska uppfattningar i övrigt) inser att ett av dom största problemen en demokrati kan ha är korrumperade och köpbara politiker.

Jag tror också att dom flesta någorlunda demokratisinnade människor inser och förstår att när det fattas beslut med långtgående verkningar och konsekvenser och beslutsprocessen präglas av frånvaron av transparens, då har man liksom ett demokratiproblem. Ett problem som bör få varningsklockorna att börja pingla på allvar av det enkla och logiska skälet att:

Beslut/lag/avtal med långtgående konsekvenser minus transparens i processen = en uppenbar risk för korruption särskilt när det finns ekonomiskt starka intressen med i bilden, intressen som har något att vinna på att beslutet/lagen/avtalet går i en viss riktning.

Läs Anna Trobergs (partiledare PP) tänkvärda artikel på DN Debatt: ”Ingen transparens i regeringens hantering av Acta-avtalet”

”replik. Korruption trivs i mörker. Därför måste vi tända ljuset i maktens korridorer. Full transparens måste råda när det gäller tjänstemäns och politikers kontakt med näringsliv och intresseorganisationer. Ett exempel på bristande transparens är regeringens hantering av Acta-avtalet, skriver Piratpartiets Anna Troberg i en replik.”

Anna har helt rätt. Och jag vill tillägga, har någon ägnat en tanke åt varför Acta kallas för avtal istället för vad det egentligen är, en samling lagar med långtgående verkningar och konsekvenser, har ni funderat på det?

Om inte, så här ligger det till. Genom att kalla något för ”avtal” så kan man sekretessbelägga samt runda dom normala demokratiska processerna och den transparens som hör ihop med dessa.