När dom dör så fungerar det så här

* En ganska omedelbar reaktion sker i form av vissa samiingar som delas ut och/eller en ordentlig ökning av fildelningen av vissa av den artistens klassiska plattor äger rum, ett slags uttryck för något slags kollektiv saknad. något som en snabb koll lite här och där på webben nu på morgonen verkar bekräfta kommer att bli fallet även denna gång.

* Det kommer minnesprogram lite här och där. Något som ihop med punkten ovan ånyo kommer att börja skjuta fart på försäljningen av plattorna på vilka man sannolikt även kommer att höja priserna.

* När det gått en tid som i längd räknat är den kortast tänkbara som kan betraktas som anständig så kommer det/dom bolag som ligger på material/rättigheter att med en total brist på respekt för den döda (precis som det brukar vara) börjar gräva, rota i gömmorna, plocka fram, dyrt förpacka och sälja skräpet, skiten, det material av mindre god sort som alla som skapar något vet är en naturlig del av en kreativ process som syftar till att åstadkomma något bra. Material som inte varit möjligt att ge ut medan artisterna ännu funnits i livet och kunnat protestera. Har drabbat Jimi Hendrix, Elvis Presley och en lång rad andra ungefär hur ofta som helst. Härvidlag är dom stora bolagen ungefär som asätande hyenor som kalasar på liket. Fast för asätande hyenor finns det åtminstone en ursäkt man kan godta. Dom ingår som en del i ett kretslopp. Vilken ursäkt har bolagen?

R.I.P