I dagarna larmade arbetsförmedlingen i en rapport om den stora grupp unga som inte finns med i några system eller åtgärder. Det här är inget unikt för Sverige, utan ett problem för hela Europa och många delar av världen. Det går under benämningen NEET för ”Not in Education, Employment, or Training”.

När man är ung skall man vara full av framtidstro, kreativitet och livsbejakande attityd. Det lär inte vara lätt att känna så för den här gruppen. Hur kommer den här gruppen att åldras? Hur kommer dom att fungera i samhället? Unga, arga pojkar, helt utan framtidstro. Unga, desillusionerade flickor, förevigt förpassade till lågbetalda och oflexibla servicejobb.

Parallella ekonomier
Dynamiken i ett lands eller stads handelsekonomi har ofta setts så här:

• På stormarknaden är en burk läsk billig (10 kronor). Detta på grund av skalfördelar vid inköp etc.
• Där stormarknaderna inte finns (i city-kärnan etc.) är en burk läsk dyr (22 kronor). Pressbyrån och Seven eleven kan ta ut högre priser, tack vare tillgänglighet etc.

Det som har hänt är att den här modellen inte riktigt gäller längre. I Malmö centrum kan jag köpa en burk läsk för 10 kronor eller mindre! För att kunna göra det måste man skära i operativa kostnader.  Här tror jag att många av gruppen ovan befinner sig.

Industrin flyttar hem
Man talar ofta om en nyrenessens för industrialismen. Att allt fler kommer att ta hem sin produktion från Asien. Kommer vi då inte kunna anställa lågutbildade igen, precis som på 50-60-talet. Men så är det inte! Enkla jobb finns inte längre och kommer aldrig att komma tillbaka. Inte ens i industrin!

Vi har legat på latsidan när det gäller produktionseffektivisering, för vi har haft kineser som har varit så billiga. Men jag tror att effektiviseringen av produktionen kommer att ta fart i samband med att produktionen kommer hem. Då blir det istället ÄNNU färre ”enkla” arbeten kvar.

Innovation
Jag tror att det enda vi kan göra är att odla en mentalitet av framtidstro genom att odla innovativa idéer.  Där grupper som har svårt att få jobb ser en faktisk möjlighet. Att det sedan finns en mottagare för alla kreativa, spännande affärsidéer. Annars får vi en jäkligt stor äldre NEET-grupp, som antingen säljer läsk, städar svart eller slår folk på käften.

Det finns en ganska obehaglig historisk erfarenhet. Nämligen den att alla utdragna lågkonjunkturer alltid slutat med krig. Vi har genomlevt en av historiens värsta lågkonjunkturer under ganska lång tid nu…..

Vi har ett Ryssland som investerar enormt i sitt krigsmaskineri och enligt partiledardebatten följer kanske Sverige efter. Vi har inte längre en naturlig G8 ekonomi, med USA som världens självklara polis. I den grad vi har det så är det en chimär. Jag har full förståelse för USA’s avståndsstagande från exempelvis kriget i Syrien. I de flesta konflikter är alla andra antingen ointresserade eller handfallna.

Läste en spännande artikel på samma ämne (tror det var HBR) där man hade studerat demografin hos de länder som varit aktiva med att starta krig. Åldersdemografin är alltid ung. Vad vi alltså skall hålla ögonen på är länder som drabbats hårt av recessionen och som samtidigt har en ung befolkningsstruktur. Är det kanske något sådant som kommer att avsluta den dynasti vi har just nu?

På många bolag ser man, inte minst unga människor, komma med innovativa idéer, spännande projekt och modiga initiativ.

Med entusiasm tar man upp frågan med sin chef. Oftast rinner det sedan ut i sanden av olika orsaker. Man får varken mandat eller resurser att genomföra. Sakta men säkert bryts dessa eldsjälar ner, för att till slut bli trötta utförare av generiskt, ”industriellt” arbete.

Utan hög personalomsättning består företaget till slut endast av dessa nedbrutna eldsjälar och man saknar all form av innovation eller initiativkraft.

Är du eldsjäl? Om du är en ung, hungrig eldsjäl så finns det bara ett råd. Skit i att förankra. Din sega trötta chef är redan förbrukad, så gå inte till honom eller henne. Starta projektet i smyg, samla andra eldsjälar, var lite pragmatisk, men framför allt driv det framåt UTAN förankring.

När det till slut blir ohållbart på grund av budget eller arbetsbelastning kan du börja visa projektet för din omgivning. Visa är något annat än berätta! OCH det är inte per automatik din närmsta chef som är målgruppen. Hitta sponsorer utanför din egen avdelning. Människor som kan ha nytta av resultatet av ditt projekt.Samt kanske individer med stort socialt inflytande, snarare än organisatoriskt.

Slutsats Ingen värderas speciellt mycket efter grandiosa, strategiska planer. Åtminstone borde inte värderas. Vad som skapar riktigt värde är förmåga till genomförande, implementation och förändring. Går det åt helvete kan du åtminstone putsa på ditt CV med självkänsla. Bland de andra,  de nedbrutna vill du ändå inte bli kvar!

Vi lever i en tid där ”on demand”, personalisering och skräddarsytt är självklarheter. Vi ser en ”maker movement” med 3D-printing som börjar nå de stora massorna. En rörelse som får oss att tycka det är självklart att reproducera allt. Precis som vi vill ha det.

Vår syn på estetisk kirurgi har också förändrats, där ett hängande bröst eller sned näsa måste åtgärdas. Mer eller mindre genmodifierade grödor är redan självklarheter hos vissa producenter och vi konsumenter har ett begränsat intresse.

Vår mänskliga reproduktion Hur kommer allt ovanstående att påverka vår syn på vår mänskliga reproduktion? Vi har redan nu ganska bra verktyg för att påverka det naturliga urvalet.

Vi som inte fötts in i ovanstående värld har kanske en annan syn än kommande generationer på etiska frågor. Exempel på det kan vi se i synen på skönhetsingrepp. Dom kommer dessutom sannolikt leva i en 100% sekulariserad värld, kanske helt utan religiös värderingsgrund. Idag kan vi “välja bort” barb ned extrema handikapp, men många av oss är kluvna inför var gränserna går.

Var kommer gränserna för att ”välja bort” ligga? Kommer vi i framtiden att ha barn som skäller ut sina föräldrar för den dåliga DNA-smaken? Nu kan vi flintskalliga bara bittert konstatera att vi drog nitlotten i DNA-lotteriet.

Teater Giljotin tar upp ämnet i den kommande pjäsen ”Den naturgivna ordningen”.

Jag är medveten om att jag framstår en smula ältande om Afrika, men jag finner det extremt spännande att titta på denna kontinent utifrån. Enda gången vi annars verkar bry oss om Afrika, är genom Animal planet på tv…..

Men jag kan samtidigt se Afrika som ett antropologiskt experiment. Vad händer med en kontinent som knappt var industrialiserad för 50 år sedan och nu är en blixtsnabb informationsekonomi. Dom sociala nätverken växer så det knakar. Exempelvis Yookos.com, mixit.com, africanzone.com, africanplanet.com etc etc.

I de relativt korrupta och ibland diktaturiska länderna på den Afrikanska kontinenten fyller de sociala nätverken en spännande funktion. Till skillnad från mer mogna länder i Europa och USA så litar man inte på media. Här “hemma” ser vi ett minskat förtroende för marknadskrafter och litar därför mer på våra kompisar än annonserna. I Afrika litar man mer på de sociala medierna än den politiska eliten och medierna.

Men vad hade hänt med folkmordet i Rwanda om det hade exploderat idag? Hade det lättare hindrats eller kanske ökat mördandet och upprorstakten? Vad får informationsspridning för effekt i ett land med helt andra traditioner, syn på demokrati och mognadsgrad?

Ps. Off topic kolla gärna in Mozilla’s Firefox mobila OS som riktar sig mot emerging markets. Ur det kan det komma spännande ”Reverse innovation”!

Vi talar ofta om Internet som en fantastisk källa till information. Och det är det, men jag tror också att det har skapat en inskränkthet av guds nåde.

Exempel 1
Vi har slutat konsumera ”tablå TV” och allt mer media konsumeras ”on demand”. Vi kan välja bort allt som inte intresserar oss. Kidsen spyr på sådana som mig som talar om hur vi tvingades se Ungersk dockteater eller historieserien “Det var en gång”på tv. Allt sådant kan man välja bort till förmån för Paradise hotel…

Exempel 2
Vi konsumerar inte längre radio på samma sätt som tidigare. Musikguiden soul laddas ner som podcasti övrigt gäller Spotify. Ett Spotify som blir allt mer socialt och där man hämtar spellistor från någon som tycker exakt som ”jag”. Det innebär att vi inte behöver utmana vår musiksmak med en alternativ musikgenre.

Exempel 3
I den digitala sociala sfären interagerar man nästan uteslutande med människor med samma åsikter och värderingar. På Twitter följer man enbart människor som delar samma verklighetsuppfattning, politiska syn och värdegrund som en själv. Bloggar man följer är nischade mot det som intresserar just mig. Oliktänkande väljs bort med ett klick.

Varför?
Trots mångfalden som Internet medger fokuserar vi uteslutande på att få våra egna åsikter och värderingar bekräftade. Med antalet Internetanvändare är det inte svårt. Inte ens för mig….

Idag såg jag att Twitter-kontot ”Klasshat” följer mig! Det är en motpol som heter duga! Jag skickade en uppkäftig Tweet till dom för en tid sedan och nu följer dom mig. Det kan möjligen vara ett misstag, men det är PRECIS som ”Klasshat” vi måste göra. Vi måste försöka ta oss ur våra inskränkta, uniforma ryggdunkarkretsar. Det botar trångsynthet och om inte annat så lär du känna din ”fiende”.

Om vi ägnar all vår tid åt att få våra åsikter bekräftade så skapar vi en illusion om att allt vi tänker är rätt. Då växer vi knappast som människor!