Idag körde jag min dotter till hennes gitarrkurs. Tiden då gitarrläraren gör sina hopplösa försök har jag en halvtimma över. Denna gång bar det av till affären där jag hittade extra stark, färsk Habanero peppar. Världens starkaste chili. 500.000 scovillegrader. Då föddes en för dagen diabolisk plan.

Jag köpte 4 frukter som jag skar ner i en bunke tillsammans med en burk Harissa, lite salt och vitlök. Denna sörja hällde jag i en glasburk och satte ettiketten GGGDC (Gamle Gubben Gilberts Djävuls Chilli). Den skall nu få stå och dra till sig tills min dotters pojkvän är här nästa gång. Jag tänker insistera på att få bjuda på middag, där jag förutsätter att han låter smaka av svärfars chilli.

Varumärke
Jag är så nöjd med mitt diaboliska tilltag, så det var mest det jag ville förmedla. Men i mitt eviga ältande om hyperspecialisering finns ett bra exempel. Kocken Jonas Borssén, är ”kock i chilli”. Jag har de flesta av hans böcker och det är 100% konsekvent. Alla kan inte vara Matthias Dahlgren eller Paul Bocuse. Lika lite som du är din branschs världsmästare. Då gör man som Jonas Borssen, specialiserar sig, hittar ett område att bli en auktoritet inom. Något som man talar, skriver och verkar inom. Med själ, hjärta och kompetens. Vilket är ditt område?