Vaknade i natt vid halv två av att tv’n var på. Tyvärr hade jag inte somnat till Canal plus, för då hade jag vaknat av en annan repertoar, utan den alltid lika trevliga History channel. Efter att ha ägnat några minuter av att se in i psyket på massmördare stängde jag av.

Istället föll tankarna på mitt blogginlägg från igår som vid närmare eftertanke speglar människors avund. Ingen skulle väl erkänna avund, men jag är uppriktigt sällan avundsjuk. Inte för att jag är så helvetes lycklig själv, utan för att livet skulle bli outhärdligt.

När jag var ett barn
Mina föräldrar, då främst min mamma, indoktrinerade mig med extrem framgång, att jag var ett unikum av skönhet, intelligens, bildning, listan kan göras lång. I takt med att världen vuxit har den bilden sakta krakelerat. Jag behövde inte ens åka utanför 50-skyltarna för att se att det inte var sant.

Internet
Min upplysningstid var före Internet. Hade det inte varit så hade förmodligen upplysningen gått fortare. För mig räckte det att börja på högstadiet, men nu har jag 1,4 miljarder människor att jämföra mig med! På Internet i sociala medier. Detta är en källa till avund.

Jag har en bekant som driver en rese-business. Den har det passande namnet The world of envy. I en offline-värld hade familjens årliga resa till Rocas rojas på 70-80 talet fortfarande framstått som ett paradis, men nu vet jag alternativen. Detta går att anlägga på allt!

Jag hade inte tvekat en sekund att bo på dessa hotell. Och jag kan möjligen känna lite åtrå, men att som många fokusera på hur andra har råd är jäkligt kontraproduktivt. “Dom är säkert belånade“, “Hur kan dom lägga pengar på..” Det tar fokus från den egna utvecklingen. Det grusar möjligheter att skapa en egen lycka. Som sagt kolla på The Joneses.