Precis den synden jag roat mig med den senaste tiden. En underbar långfärdskridskotur på landet, för att sedan komma in, elda en stor fet brasa och äta köttgryta med litervis med vin som tillbehör.

Mätt och vinstinn konsumerade jag sedan den hurtfriska, mellanmjölksaktiga, käcka melodifestivalen. Homosexualitet har blivit en folkhemspryl som mormor tycker är charmigt. Thorsten Flinck blir hela Sveriges hovnarr som vi kan fnissa nervöst åt i sofforna. MEN det är ändå så in i helvetes lagom. Så lite utmanande.

Och det är kanske den värsta lättjan av allt. Att inte våga ta matchen med sig själv. Att utmana sig själv på riktigt. För när vi sitter där framför tv’n och tycker att vi är sååå ”edgiga”, sååå toleranta mot homosexualitet, en tokig Thorsten Flinck och en spännande hårdrocks-orkester. Men det är inte tolerant, för det är redan på det politiskt korrektas sida.

Motsatsen till lättja är att våga ta matchen i det som är morgondagens politiskt korrekta. Att våga ta den matchen idag!