Våra senaste 
Döden finns alltid bland oss. Ibland med en hjärtslitande närvaro, ibland i bakgrunden gnagandes i medvetandet och ibland, lyckligtvis, bortblåst från vårt medvetande – men dock alltid närvarande.
Jag minns en tid då jag tog emot läsarbrev som tyckte TechWorld Open Source skulle byta namn till UbuntuWorld på grund av den upplevda, vinklade och överdrivna rapporteringen av nämda Linuxdistribution.
Av erfarenhet tar jag alltid den typen av kritik med några grova nävar salt då majoriteten av anklagelser om ”oberoende” och ”sned rapportering” är baserade på kritikerns skeva världsuppfattning. Jag minns då jag fick kritik för att ”alla” artiklar var en smutskastningskampanj riktad mot Microsoft. I verkligheten fanns där två artiklar av femtio som handlade om Microsoft, och som rätterligen och helt objektivt skulle vara kritiska.
Gå gärna in och kolla löpet idag, den andre mars 2011 och skapa dig en överblick över nyhetsflödet.
Idag finns där på löpet fyra nyheter om Ubuntu. Två negativa. En positiv. En neutral. Debian näms tre gånger. Fedora två gånger. Red Hat två gånger. Opensuse två gånger. Arch Linux en gång. Freebsd en gång. Gnome en gång. KDE noll gånger. Nokia finns med fyra gånger varav tre i rubriken.
De här siffrorna skiftar givetvis från vecka till vecka men allt som oftast är det en bra mix om än säsongsbetonad.
Trenden för Ubuntu finns där. Linuxdistributionen är inte på fallrepet, men vi ser inte det engagemang som fanns där från starten. Snarare tvärtom så får Ubuntu ta emot allt hårdare kritik och försvara sin position – det som Mark Shuttleworth gör i dagens inlägg.
Kanske är det ett tecken på svaghet, kanske är det ett tecken på att distributionen nått en viss mognadsgrad då de börjar se om sitt hus och göra lite som de vill. Gör gärna jämförelsen med nyheten ”Debianutvecklare: Red Hat mörkar koden”.
Men precis som i ett förhållande på nedgång då partnern slutat leverera och istället för glad och framåt vara sur och grinig, så gör det att man börjar se sig om och blicka mot andra marker.
För visst är väl gräset grönare på andra sidan? 
Gräset. Visst ser det alltid grönare ut på andra sidan?
Jag tror nog det kommer skrivas mycket om Ubuntu 11.04 och Unity när den väl släpps. Att det är tyst nu är nog rätt normalt.
Version 10.10 har ju varit ute länge och det ämnet är väl uttömt så att säga.
Ja inte ser du just det DÄR gräset grönare ut iaf. Våga vägra XP!
Ubuntu
Shuttleworth bruker store ord og lover for mye. Han leverer ikke alltid, og ofte kommer endringer langt utenfor tidsrammen han publiserer. Ubuntu rekrutterte flest brukere til Linux, og selv om de ikke var først var det Ubuntu som gjorde det mulig å installere Linux RASKT for ”alle”. Nå er det enkelt å installere de aller fleste distros. De bragte derfor Compiz til ”alle” og det fikk linuxbruken til å eksplodere.
Utviklingen i Ubuntu har ikke gått fort nok.
Let’s face it:
Interessen for Linux på DESKTOP reduseres. Ubuntu er størst (sammen med Mint), og merker lavere rekruttering sterkest.
Windows 7 har færre problemer enn Vista 1 og XP, så det er færre argumenter for å bytte til Linux og derved Ubuntu. (Windows 7 selges på mange maskiner som har for lav spec til å kjøre Windows 7, men de som kjøper disse maskinene har ofte liten kunnskap om IT.)
Microsoft’s beteende mht OOxml/MS Office/Sharepoint har gjort det betydelig vanskeligere å få innpass i offentlige institusjoner.
Det er ikke innen laptop/desktop utviklingen skjer nå. Den skjer innen mobiler/pads. Det har betydning fordi developers heller holder på med dette enn desktop OS.
Gnome er fortsatt ikke i noen god posisjon mht mobile enheter, og det var mange dårlige gnomebaserte GUI for Netbooks. Som er en ”dead horse”.
Gnome
Gnome’s strategi er bra når det gjelder stabilitet, men det hjelper lite når det går på bekostning av innovasjon og utvikling. Gnome innså dette for sent, og Gnome 3.0 burde ha kommet for flere år siden. GUI og DE-funksjonalitet lider sterkt av dette.
Samtidlig er Gnome basert på helt uavhengige enkeltapplikasjoner, og det er et problem når utviklingen skal aksellerere. Ikke minst gjelder dette workflow.
Fragmentation
Manglende innovasjon i mange år har ledet til fragmentering av Gnome. Ubuntu har mistet tålmodigheten og går for Unity, En hel del ressurser har gått til Maemo/Mono/Smeegol ++ istedet for å aksellerere utviklingen av Gnome.
Gnome 3.0 har fjernet flere av de nye teknologiene. Ser man på utviklingen av GUI/DE på mobile enheter er det ganske klart at de må implementere mye funksjonalitet fra dette segmentet.
Ubuntu frigjør seg fra konvensjonene som bestemmer hvordan et DE skal se ut og fungere og det er helt nødvendig. Gnome forsøker å hente inn det tapte med 3.0 – men er det nok? Jeg er ikke overbevist om at hverken Unity eller Gnome 3.0 er tilstrekkelig. De må øke utviklingstakten. Betraktelig.
KDE 4:
Like it or not – KDE 4 har tatt mange brukere tilbake fra Gnome, og det går ut over Ubuntu. KDE har fått svært mye kritikk for KDE 4, men på en rekke områder ligger de langt foran Gnome (og f.eks Win 7).
KDE er også nødt til å øke utviklingstakten for å henge med de neste årene, men de har nå en bedre platform å utgå ifra.