IDG.se meddelade mig för två månader sedan att det är dags att dra in sponsringen för ”proffsbloggare” och låta sajten spira av egen kraft.

Det har varit ett inspirerande, utmanande och framför allt roligt uppdrag som jag tagit på största allvar. Framför allt har det varit kul att få möjlighet att tänja gränser och ge en syn på nyhetsflödet som jag aldrig skulle kunna ge på traditionellt vis.

Balansgången att engagera/reta upp/roa Open Force-bloggens läsare och samtidigt hålla mig inom ramarna för IDGs varumärke har nog varit den största utmaningen. IDG har däremot väldigt högt i tak och jag har faktiskt inte vid något tillfälle blivit åthutad att jag borde skärpa tonen.

Troligtvis betyder det att jag borde sticka ut hakan ännu mer.

Bloggen har vuxit till Sveriges mest besökta blogg för öppen källkod med toppar på dryga tusen besökare per dag när det gick som bäst.

Vad händer härnäst? IDG har inga synpunkter på om nya sponsorer skulle vara intresserade av att synas i Open Force-kanalen, vilket betyder att jag har fria händer att fortsätta sälja mig till högstbjudande. Ta kontakt med mig i så fall på niklas.andersson@openforce.se.

Personligen håller jag på att byta spår och gå mer mot analys av bank och finansmarknaderna. Pengarna jag dragit ihop på allt bloggande har jag nu plöjt ner i den spanska aktiemarknaden, som sett en av de största kriserna någonsin och som fortfarande är nattsvart i spanjorernas sinnen.

Jag skulle aldrig drista mig till att säga ”Nu slutar jag blogga”. Oavsett vad som händer kommer jag fortsätta blogga under egen flagg. Skillnaden blir att frekvensen inte blir vad den tidigare varit och ämnena inte så hårt vinklade mot öppen källkod.

Dags att koppla av och dricka lite paraplydrinkar.

Det är lugnet innan stormen. Det nya gränssnittet Unity både lockar och skrämmer. Jag har personligen riktat kritik mot Unity, främst på grund av en extremt buggig upplevelse. Nu ska det bli intressant att se hur Canonicals skapelse tas emot av Ubuntu-vänner över hela världen.

Efter att ha testat senare versioner av Unity är jag inte längre lika kritisk. Upplägget känns helt okey och navigeringen känns mer genomtänkt än Gnome 3.

Problemområden kommer säkerligen att vara när miljoner Ubuntare uppgraderar och grafikkortet inte pallar med. Då lär det bli ett ramaskri utan dess like.

Imorgon gäller det. Det är då Ubuntu bekänner färg.

Bajsbrunt eller skinande lyxlila.

Det är värt att notera att varken Gnome 3 eller Unity fungerar i Virtualbox, trots att stödet för Opengl och accelererad 3d är aktiverat i Virtualbox inställningar Åtminstonde direkt efter installationen Det kanske fungerar om man installerar rätt grafikdrivrutiner.

Sedan fungerade Unity  inte alls på min Lenovo Ideapad. Mycket möjligt att problemen har att göra med underliggande Ubuntu snarare än Unity. Ingenting jag har haft tillfälle att forska vidare i. Hur som helst fungerade Ubuntu 11.04 beta 2 med Unity bra på min Lenovo Thinkpad i5 Edge.

Fedora 15 med Gnome 3 fungerade däremot både på min Lenovo Ideapad och Lenovo Thinkpad.

I ärlighetens namn så verkar bios eller chipset:et till min Ideapad vara lite sisådär. Sedan jag uppgraderade till Ubuntu 10.10 har det varit en hel del problem. Systemet fryser sig frams tills dess jag rör på muspekaren eller skriver på tangentbordet. Symptom som tyder på att det kan vara drivrutinerna till någon interrupt-controller som borde fixas. Har kladdat runt med apic och noacpi som kernel-parametrar med varierande resultat.

Trodde att problemen skulle lösa sig med nyare kärnor men det verkar det inte ha gjort. Jag får nog ta och lägga in Fedora 15 om jag vill att det ska fungera som det ska.

Synonymt för de båda är att Windowstangenten nu äntligen fått ett användningsområde under Linux. En tryckning och du får upp en pilotliknande HUD-display på bildskärmen där du letar upp filer och program. Arbetssättet är nytt men inte svårt att sätta sig in i. Det känns betydligt fräschare än de gamla dassiga menyerna.

Efter att ha tittat på både Unity och Gnome 3 är det ändå svårt att välja. Jag hade inga höga förväntningar på Unity (som kraschade på min Lenovo Ideapad och som istället testades på Thinkpad i5 Edge) men är positivt överraskad.

Jag använder i stort alltid tangentbordet och undviker musen så långt det är möjligt. Där känns det som att Unity har kommit längre eftersom man i ”HUD-läge” kan navigera med piltangenterna. Unity har också filhanteraren närmare till hands. Filhanteraren använder jag flitigt. Gnome 3 känns däremot stabilare och kanske lite mer gedigen.

Svårt att välja. Sedan gillar jag faktiskt, nu gamla, Gnome 2.32 som används i Ubuntu 10.10 och som fortfarande kommer användas i Ubuntu 11.04. Sen gillar jag KDE4 också.

Får se vad som händer. Jag tror jag kommer uppgradera till Ubuntu 11.04 med Unity och lägga in Fedora 15 med Gnome 3 på min minibärbara.

Men var ska jag lägga in KDE4? Känns som att jag måste skaffa ny dator.

Min första kontakt med Linux var -97 då jag installerade Red Hat 4.1 för ett spanskt webbprojekt jag och en kompis byggde i Perl. Jag hade tidigare erfarenhet av unix-system som SCO, Aix och Solaris så steget till Linux var obefintligt.

Byta ut Windows gick inte lika smidigt. Det skulle ta ytterligare tio år innan jag körde Linux fullt ut. Ubuntu 7.04 Feisty Fawn blev steget då jag tyckte att Linux var tillräckligt smidigt. Däremot har jag fått slåss med att få saker som scanners, skrivare, 3d-controllers, webbkameror, 3d-kort, ljudkort, mp3, flash, dubbla bildskärmar och ritplattor att fungera.

Idag fungerar det mesta klockrent out-of-the-box och det enda proprietära programmet jag har installerat är Flash. Jag tycker att arbetsflödet i Linux är väldigt bra. Operativsystemet ligger inte i vägen och det är enkelt att anpassa efter dina behov. Att byta från en Linuxmiljö till en annan är också enkelt. I stort sett räcker det med att ta en kopia på hemmakatalogen som du sedan lägger in i den nya distributionen. Jag gillar fortfarande Ubuntu bäst (troligtvis en vanesak) men använder gärna Fedora med KDE när jag blir nyfiken på den senaste tekniken.

Utvecklingen har inte stannat. Det ska bli väldigt spännande att se hur långt Linux har kommit då han fyller 30.

Click here to view the embedded video.

MEN

Där finns anledning till oro. När du lägger din framtid i händerna på Amazon så är ditt virtuella datorcenter bara en liten lort, en fis i deras cyberrymd.

En av mina bästa vänner driver en stor finanssajt med ungefär 60 000 dagliga besökare. Han bytte från fysisk server till Amazons elastiska moln och var under lång tid mer än nöjd med beslutet. Molnet gör det enkelt att gasa på då det behövs och anpassa tekniken efter behovet.

När han sedan ville göra sajten snabbare med Amazons Cloudfront gjorde han först en utvärdering under två veckor där han mätte trafiken för att skapa sig en bild över hur pass stor påverkan Cloudfront hade på svarstider.

Han valde att slå på Cloudfront och fick en chock när första fakturan kom, enligt Amazon skulle trafiken plötsligt ha stigit till det tiodubbla. Istället för att en tusenlapp drogs från hans konto rykte alltså tiotusen.

Han har varit i kontakt med Amazon flera gånger, som inte vill erkänna att de gjort fel. Svaren som kommer från Amazon är av typen automatiserade nigeriabrev.

Jag förstår företag som resonerar ”Jag är hellre en stor kund hos ett litet företag än en liten kund hos ett stort företag”. Du får alltså betydligt bättre service och dina problem bli tagna på allvar.

Gasmask kan alltså behövas när du ger dig in i molnet.

Idag skriver TechWorld om hur Ubuntu väljer att sparka ut en utvecklare för upprepande brott mot Ubuntus etikregler. Av artikeln att döma har inte processen bakom utvisningen varit transparent. Sannolikt finns där substans bakom beslutet men det betyder inte att vi inte ska vara oroliga.

I förra veckan var det ”Ubuntu dissar Gnome 3”. Ubuntu som alltid skeppat senaste Gnome-versionen gör för första gången ett undantag och dissar Gnome 3. Faktum är att de dissar Gnome totalt och lägger istället in egenutvecklade Unity – ett projekt som ser ut att gå mot en katastrof.

I förra månaden skrev vi ”Ubuntu kör över utvecklare, två gånger”. Då handlade det om hur Ubuntu kör över utvecklarna bakom musikspelaren Banshee och implementerar musikspelaren på sitt eget sätt – absolut inte i strid med gpl, bara ytterligare ett exempel på hur Ubuntu kör sitt eget spår.

Tidigare har vi skrivit om hur Canonical börjar använda Ubuntus varumärke för egna, kommersiella produkter något som retat upp communityn. Jämför med Red Hat som har varumärket ”Fedora” för icke komersiella communitygrejer och varumärket ”Red Hat” för produkter som kostar. Canonical renomésnyltar på Ubuntus starka varumärke och riskerar därmed dra ner det i smutsen.

Kanske inga större nyheter var och en för sig men kontentan av alla de här isolerade händelserna visar på en trend som inte är positiv.

Vart är Ubuntu på väg? Jag låter AC/DC svara på den frågan.

Click here to view the embedded video.

Bandspelaren, eller den ”modernare” 5 1/4 floppydisken, har bytts ut mot gränssnitt för dagens moderna compact flash-minnen.

Personligen har jag svårt att förstå hela vitsen. Låt gå att det tar emot för många att slänga en gammal klenod på tippen (Jag blev av med min vid en reperation runt 1989 nån gång) men att ge sig på konststycket att faktiskt använda den?

Tangentbordet är uselt, formgivningen gräslig och för priset på dryga 4000 kronor kan man idag få en riktig bärbar dator för.

Kanske dags för Commodore och alla andra retrofreaks att gå vidare i livet?

Eller kanske är det något psykologiskt fenomen som bottnar i en taskig uppväxt eller barndomstrauma? Att man nu på senare år vill köpa den där paketen till sig själv som aldrig tomten kom med.

Släpp 80-talet och lyft blicken säger jag. Idag är det molnet, webben och generiska klienter kopplade mot den här infrastrukturen som gäller.

Allt annat är pasé

När sedan Firefox 4 släpps och antalet nedladdningar är över tre gånger så mycket så är det plötsligt inte lika intressant längre och företaget kommer med den ena ursäkten efter den andra till varför det är så.

Allvarligt nu, vem orkar bryr sig?

Webben är grymt intressant och det område där det händer mest för närvarande men spelar det egentligen någon roll vilken webbläsare som är störst och har laddats ned flest gånger?

När Microsoft nu verkar ha lagt Silverlight och sånt åt sidan för att hänga på html5-tåget så spelar det allvarligt inte någon större roll vilken webbläsare du har installerad. Skillnaderna är marginella, alla ser ju nästan likadana ut och fungerar i stort sett identiskt.

Använder sedan webbutvecklaren ett standardbibliotek som jQuery så blir skillnaderna ännu mindre.

När alla har Internet Explorer 9, Firefox 4 eller Google Chrome 11 installerat handlar det istället vad vi kan göra innanför ramarna för de här webbläsarna. Det är där innovationen kommer att ske – i den andra änden. Där utvecklarna finns.