Pär Rittsels artikel ”När argumenten tryter” i dagens Computer Sweden har fått en del vassa kommentarer.
Det är trist tycker jag. Bara för att han tycker annorlunda än de som kommenterat har han inte fel. Han tycker bara annorlunda.
Jag tycker så här.
Fildelning är bra och för utvecklingen framåt.
Piratkopiering är olagligt.
Det är viktigt att se skillnaden. I lag är det reglerat vad som gäller. Så länge lagen säger på ett sätt så är det så. Oavsett vad du tycker.
Tycker du inte om lagen så påverka den som skrivit den. Skriv insändare, kom med konstruktiva förslag, påverka politikerna. Det är så en demokrati fungerar. Det är din rättighet, för att inte säga skyldighet, att göra det.
Ingen gillar lagar som inte går att efterfölja eller som de flesta ignorerar ändå. Då är det vår uppgift att tala om det för politiker och lagstiftare.
Musik, film och mjukvara är en produkt som i de flesta fall säljs som vilken produkt som helst på marknaden. Den som tagit fram produkten anser att den nog går att sälja för ett visst pris. Acceptera det pruta eller låt bli att köpa den om det är för dyrt.
Vill någon ge bort det de skapat så är det alldeles utmärkt. Står det ”Gratis, varsågod och ta” på något så får man göra det. Står det ”144.50 per kilo” på något så är det inte bara att ta. Har man inte råd så får man vara utan.
Mycket av debatten verkar försöka fokusera på att musik, film och programvara är någon slags rättighet för var och en att konsumera. Det är det inte. Det är som vilken produkt som helst. Det finns ingen allemansrätt till dessa varor. De är för det mesta en vara man köper.
I de flesta radio- och TV-kanaler så måste man stå ut med fördummande reklam som motprestation för att få ta del av utbudet. Det är ”priset” vi får betala för att få konsumera något ”gratis” eller billigt. Men det finns fortfarande en prislapp på det någonstans. Folk ska ha betalt. Det kostar att sända radio och TV. Det kostar skitmycket att spela in film. Det är väldigt få människor som tycker det är skitskoj att jobba gratis. De flesta har räkningar att betala och mat och kläder att köpa.
Jag tycker också att det är hutlöst dyrt med 150-190 spänn för en musik-CD eller flera hundra för en film. Då har jag tre val. Att pruta, att slanta upp eller att inte göra det. Jag väljer oftast att inte göra det. Jag har köpt alldeles för många skitskivor där det bara finns en bra låt. Då känner man sig skitlurad. Men å andra sidan har jag köpt en massa andra saker som också visade sig vara skit när jag börjat använda dem. Det är smällar man får ta.
Att välja att inte köpa en vara är också att ta ställning. Då sänder man förhoppningsvis signalen att varan är för dålig eller för dyr. Förhoppningsvis uppfattar säljaren det och agerar därefter för att undvika vikande försäljning. Gör de inte det så är det deras problem.
Att tycka något är för dyrt eller att tycka att pengarna hamnar i fel händer är ingen ursäkt att bryta lagen.
Vill jag desperat ha en skiva så letar jag upp det billigaste försäljningsstället. Är jag inte så desperat så väntar jag till rea och kollar om den finns där då. Kommer jag inte ihåg att jag ville ha skivan när rean kommer så kanske jag inte behövde den ändå.
Den här debatten verkar ha spårat ur för länge sedan. Den är stundtals riktigt otäck till och med. Jag stötte på Henrik Pontén för en tid sedan. Han berättade att han hotas till livet med jämna mellanrum och har till och med haft inkräktare på sin tomt. Vad i hela friden är det som händer? Hans jobb är att ta tillvara rättigheterna hos de som känner att de blir bestulna på sina varor.
Att försöka skrämma bort honom från jobbet genom mordhot, trakasserier och hot om fysiskt våld är gansterfasoner och har absolut inget att göra i en modern upplyst demokrati. Det är inte ett dugg bättre än att hota vittnen i rättegångar eller skjuta åklagare eller journalister. Vill man verkligen sänka sig till denna den lägsta möjliga nivå för att försvara sin självpåtagna rätt att ta del av avgiftsbelagda varor utan att betala?
Nä, fortsätt debatten på rätt sätt. Kom med argument som håller. Gör ditt val som konsument. Påverka lagstiftare och politiker. Föreslå för skivbolagen eller vilka de är som man nu tycker har förlegade försäljningskanaler eller marknadsstrategier hur de borde göra istället. Men gör det med schyssta medel och metoder.
Det verkar som om det händer lite saker nu i alla fall med försäljningsställen som iTunes och andra. Det är kanon att man kan köpa låtar styckevis istället för att betala skitmycket för en hel platta med låtar man inte gillar eller vill ha.
Jag blir också förbannad när de lägger på DRM eller har olika typer av andra kopieringsskydd som hindrar mig. Jag tycker också att när jag köpt t ex en musik-CD så ska jag få lyssna på musiken jag köpt på datorn, i min iPod eller i stereon. Jag blir också förbannad när min personliga integritet kränks i jakten på piratkopierare.
Men man måste rikta vreden åt rätt håll. Dessa skyddsåtgärder och otäcka övervakningsmetoder kommer för att de uppenbarligen behövs. Precis som åtgärder i butiker för att upptäcka snattare eller säkerhetskontroller på flygplatser.
Rikta vreden mot de som genom sina handlingar fördyrar, försvårar och skapar inskränkningar i vår personliga integritet och driver oss snabbare mot ett övervakningssamhälle. Inte mot dem som skapar och tillhandahåller varor.
Molnigt på idg.se?
Tack Per nu hann du före mig!
Jag är helt enig i vad du skriver. Trenden att anse sig ha rätt att få saker Gratis i alla lägen är ett bekymmer.
Om trenden håller i sig så kommer exempelvis filmmakare att sluta satsa på dyra produktioner eftersom man inte får täckning för sina kostnader. Jag frågar mig, vill jag bidra till detta framtidsscenario? Mitt svar är nej! Ett framtidsscenario med enbart billiga så kallade budgetfilmer där omfattande intressanta produktioner dör ut. Det vore förödande!
Som nybliven författare i det lilla ser jag samma tendens. En vanlig reaktion är att vänner och bekanta förväntar sig ett exemplar av de gratisexemplar som många tror att författare får av sitt bokförlag.
Vaddå? Att skriva en bok är inget man snyter ur näsan och sedan delar ut fritt. Det kostar tid och pengar! I mitt fall blir jag förvånad över reaktionen att jag ska sponsra enskildas kompetensutveckling genom att ge bort mina böcker?!? Det är väl inte min uppgift?
Som författare av facklitteratur skriver jag utifrån mina kunskaper och färdigheter. Att få tid till det är ekonomiskt risktagande som jag kanske aldrig får att gå ihop ekonomiskt.
Jag brukar ge ett annat exempel. En god vän driver en konferensanläggning i Roslagen. När jag för fram hans anläggning till enskilda får jag alltid frågan om jag kan ordna rabatter?!?!
Mitt svar blir då att min vänskap till ägaren av konferensanläggningen är betydligt viktigare än att ordna rabatter. Jag får konstiga reaktioner när jag svarar att som vän till honom så tycker jag naturligtvis att man ska betala mer än konferensanläggningsvännens listpris eftersom jag vet hur hårt han sliter dag ut och dag in för att få det hela att gå ihop.
Det finns ett grundläggande feltänk hos många idag som du belyser bra i ditt inlägg.
Det finns de som får något att hända, det finns de som ser på när det händer och det finns de som undrar vad som har hänt!
I den senaste kategorin medmänniskor finns de som ska ha allt gratis mycket beroende på att de inte har en aning om i princip någonting.
Fast nog ser jag en skillnad mellan att vilja ha saker gratis/billigare och att stjäla det som inte är gratis.
Att folk förväntar sig gratisex från författaren är inget nytt. Skrev min första bok 1991 och redan då var det ett välkänt fenomen. Kryddat med att vissa sedan bytte dem i bokhandeln!
Detta med att saker ska vara billigare och att man ska få rabatter hela tiden undrar jag om inte marknaden själv har ställt till med. Man kan ju få rabatt på allt med medlemskap, kundkort, besök på mässa/event etc. Själv hör jag inte allt för sällan att folk säger "Hälsa från mig så får du 10%"
Till det kommer att företag och enskilda formligen överöser Internet med gratis-saker så man uppfostrar folk till att tro att det ska vara gratis. Varför ska jag betala 10 $ för att använda en bild när det finns "nästan" lika bra både gratis och lagligt på nätet? (en retorik fråga!)
Jag ser det främst som ett pedagogiskt problem – att få folk att förstå vad de betalar för.
Om jag köper en bok för 250 kr så får jag en riktig bok. De flesta vet att böcker är dyra. Detta har branschen dessutom "lärt" oss genom att tidigare ha inbundna och häftade upplagor där det skillde ganska mycket i pris. Nu kanske man mest jämför med en pocketbok för 60 kr. Vad branschen aldrig upplyst oss om – eller sett till att vi förstått – är hur mycket av detta är den faktiska kostnanden för att framställa den "fysiska konteinern" utan låtit oss leva i tron på att det kostar väldigt mycket att fysiskt trycka och distribuera.
Så om jag köper en ljudbok får jag ju ingenting mer än en liten fil på min dator. En fil som de flesta vet inte kostar många ören att tekniskt framställa och distribuera.
Nej, det är dags för branschen att berätta vad vi har och kommer att betala för! Liksom att tala om hur stor t ex biblioteksersättningen, kassettskatten (eller vad den nu heter) inbringar och hur den fördelas.
Gratis är gott – men man stjäl inte!
Trackback: http://basic70.wordpress.com/2008/03/28/per-forsvarar-par/
som jag ser det så finns det en, bara en fördel med piratkopierat, och det är att man har en längre prövotid innan man måste köpa, för det finns de som gör så innan de köper ett orginal.
När det gäller Ponten och grabbarna så gillar jag inte en sak, och det är att de mer eller mindre vill ha polisiära befogenheter (kan man säga så?).
Men du har helt rätt i det du säger, betala eller strunta i det (låt varan vara), och kom för guds skull inte och gnäll om du åker dit för att du bryter mot lagen…
"Tycker du inte om lagen så påverka den som skrivit den. Skriv insändare, kom med konstruktiva förslag, påverka politikerna. Det är så en demokrati fungerar. Det är din rättighet, för att inte säga skyldighet, att göra det."
Lägg märke till att de som försvarar upphovsrättslagen och argumenterar för att skärpa den i huvudsak består av 4 AMERIKANSKA musikbolag och AMERIKANSKA filmbolag som inte bara har gigantiska ekonomiska resurser utan även politiska konakter ända upp i Vita Huset.
Är det inte märkligt att i ett land som Sverige – där man normalt tar hänsyn till ALLA parters intressen i lagstiftningsarbetet – man i den här frågran fullständigt har struntat i minst en miljon svenska fildelare? – Vilka har överhuvudtaget fått presentera dem i förarbetet?
Är det inte märkligt att man nu föreslår en lag liknande de redan har i USA? – Där kan branschen fritt spionera på internetanvändarna och sedan utpressa dem med hot om rättegång att betala tusentals $$$ is skadestånd. – Finner du det helt OK att privata särintressen skall få sådana befogenheter här i Sverige på bekostnad av den enkilda? – Hur skall en enskild kunna ta fram dom eknomiska resurser och ha kraften – kunskaperna och uthålligheten att försvara sig mot dessa ekonomiska bjässari en civilrättslig rättegång? – Har du någonsin funderat över det?
Är det inte konstigt att politikerna och alla dessa opinionsbildare som exempelvis Liza Marklund, Jan Guillou mm så brinner förett "brott" som anses litet och endast ger dagsböter i påföljd? –
Är det inte märkligt att man i en fällande dom mot en fildelare i Västerås dömde mannen till 80 dagsböter ett straff som överstiger straffet för brott som:
* Misshandel – Innehav av amfetamin (30 dagsböter)
* Brott mot arbetsmiljölagen – Grovt olaga intrång på Kärnkraftsanläggning (40 dagsböter)
* Sexköp – Djurplågeri (50 dagsböter)
* Rattfylleri + Narkotikabrott – Barnpornografibrott (60 dagsböter)
* Vållande till annans död – Sexuellt ofredande (70 dagsböter)
Är det inte konstigt att man slog till mot The Pirate Bay EFTER att vår fd justitieminister t. Bodström har blivit utsatt för otillbörliga påtryckningar från USA – och att amerikanska agenter tilläts att undervisa blivande svenska poliser i konsten att jaga fildelare?
Sett i det ljuset så tycker jag att civil olydnad för att försvara sin sak är mer än väl motiverat.
"Musik, film och mjukvara är en produkt som i de flesta fall säljs som vilken produkt som helst på marknaden. Den som tagit fram produkten anser att den nog går att sälja för ett visst pris."
Har du någonsin funderat över varför vi överhuvudtaget en upphovsrättslag och vad meningen med den är? – Upphovsrätten har i huvudsak 2 syften:
a) Att skydda upphovsrättsmannen från KOMMERSIELLT upphovsrättsintrång
b) Att stimulera kreativiteten.
I det första fallet så ser vi att det aldrig har varit meningen att kriminalisera minst en miljon svenska fildelare som inte gör annat än att helt UTAN några vinstintressen dela innehållet på sina hårddiskar med varandra. – Det är upphovsrättsindustrin som MISSBRUKAR upphovsrättslagen för sina syften. – I det andra fallet så behöver du bara titta runt för att inse att den "olagliga fildelningen" inte på något vis skadat kreativiteten trots att det har pågått under mer än 10 år.
Jag tycker att man för länge sedan borde ha undantagit fildelning på ideell basis från upphovsrättslagen. – Vad är det som hindrar våra politiker att ge den sortens fildelning en provtid på säg 4 eller 6 år varefter man kan utvärdera villka eventuella negativa effekter fildelningen har haft på samhället – dom berörda branscher eller dom sk kulturarbetare. OM några negativa effekter som kräver åtgärder kan påvisas så är det inte för sent att göra dem. – Det är min övertygelse att inga sådana effekter kommer att uppstå eftersom inga sådana har uppstått TROTS mer än 10 år av fildelning. – Varför hetsar du upp dig så – när det inte finns några övertygande bevis för att den "olagliga fildelningen" har några som helst negativa konsekvenser för NÅGON??
Rolf Granlund
"Om trenden håller i sig så kommer exempelvis filmmakare att sluta satsa på dyra produktioner eftersom man inte får täckning för sina kostnader."
Visa gärna upp några fakta eller indicier som kan stödja dina farhågor. – Tro mig – det finns inga! – Filmbranschen går utmärkt och så även musikbranschen.
När det gäller din klagovisa som författare ser jag ingen samband mellan den "olagliga fildelningen" och försäljningen av dina böcker? – Det närmaste man kan komma är att någon köper din bok och sedan lånar ut den till en vän – vad skall du göra åt det – ropa på polis eller argumentera för spioneri i enskilda hem för att kunna straffa sådant beteende?