Våra senaste
toppartiklar

Foto: Karlis Dambrans (CC) - M3:

Nokia

Officiellt: Nu går
Nokia i graven


- IT24:

Cdon

Cdon byter namn
- storsatsar på
betaltjänst


- Computer Sweden:

SMHI

Väderjätten
släpper data fria


Foto: Fortune Brainstorm TECH (CC) / Montage - Computer Sweden:

Linux

Microsofts oväntade
kärleksattack - på Linux

De ryska hackspettarna

Skriv en kommentar
13 december 2011 15:33

Som radioamatör och kortvågslyssnare på sjuttio- och åttiotalen konfronterades man med en ny, märklig signal som störde vitt och brett på hela kortvågsbandet. Det knattrade i radion och ibland även i (tråd-)telefonen och i skivspelaren. Tikka-tikka-tikka-tikka-tikka-tikka kunde fada ut och in under långa tider. Det rörde sig uppenbarligen om en stark sändare, men vad var det?

(OBS. Detta slutar på ett otrevligt sätt. Mycket otrevligt. Om du inte tycker om iskylan från verkligheten ska du inte läsa mer. Det här är bara mina åsikter och återspeglar på intet sätt IDGs åsikter.)

Den första hackspetten

Snart hade fenomenet fått namnet ”Den ryska hackspetten” av radioamatörerna, som naturligtvis snabbt hade pejlat sändaren. Ursprunget fanns någonstans i trakten av Tjernobyl i Ukraina, som då ännu inte blivit känd för ”the other operation”.


Fruktansvärt hög dipolmatta! Klicka för förstoring.

Det stod ganska snart klart att de korta pulserna kom från en så kallad OTH-radar (Over The Horizon Radar) som Sovjet givetvis skulle ha att spana på västliga robotuppskjutningar med. Sovjet var alltid berett på det stora anfallet från Väst, som aldrig kom. Befolkningen uppviglades alltid till att hata Väst och vara vaksamma, och på varje dagis fanns det gasmasker för barn, i händelse av en attack (gasmask från spionstationen Irbene i Lettland http://www.qedata.se/bilder/gallerier/lettland/Irbene-hus-gasmask.jpg).

Problemet med vanlig mikrovågsradar är att strålningen inte kan gå runt Jordens krökning utan försvinner ut i världsrymden. Det går därför inte att studsa en radarvåg från Sovjets territorium på något som sänds upp från en ubåt i Atlanten eller någonstans i England. Det enda sättet är att använda radiovågor som kan gå runt hörn, och det kan bara kortvågen, eftersom dessa vågor studsar på de joniserade E-skikten i jonosfären och på så sätt kan gå runt horisonten.

Numera känner vi till mera om radarn. Sovjet kallade den för Duga-3 (för det var den tredje i en serie i Ukraina). Man uppskattar att Den ryska hackspetten sände med en uteffekt av 10 megawatt och kunde hoppa mellan olika frekvenser kring 7-19 megahertz. Pulstågen låg mellan 10 och 20 hertz och hade väldigt branta flanker. Wikipedia uppskattar bandbredden till 40 kilohertz, redan det ett brott mot konventionerna på kortvågen, men av egen lyssningsverksamhet vet jag att bandbredden var betydligt större än så. Flera megahertz.

Tillvägagångssättet är inte att försöka studsa en radiovåg på en raket, utan man letar efter den joniserade kanal som flamman drar med sig under uppfärden genom atmosfären. Den kan bli flera mil lång och är en mycket effektivare radioreflektor. Uppenbarligen fungerade metoden, men biverkningarna blev för allvarliga, till och med för Sovjet, som annars hade väldigt lite till övers för resten av världen.

Notera den fantastiska storleken. Jämför med trevåningshusen på marken. Det här är inget annat än en våldsamt stor dipolmatta. Dipolmattor är inget nytt, utan används som riktantenn vid de flesta kortvågsstationer världen runt. Mattan har 20 horisontella rader med 15 dipoler i varje.

Dipolerna är ganska tjocka för att inte bli så smalbandiga, och ganska stadiga, dels för att klara de höga höjderna, dels för den höga uteffektens skull (koronafenomen). Matningen kommer till dem i form av tunna trådar som ansluter i mitten av varje dipol, alltså där de spetsiga ändarna vetter mot varandra.

All världens radioamatörer surnade till på fenomenet och beslutade sig för att störa radarn. När man spelade in pulstågen och skickade tillbaka på samma frekvens kunde man få radarn att tystna under längre tider eller byta frekvens. All världens telekom-myndigheter klagade också. 1989 var det slut och signalerna försvann äntligen från kortvågen.

http://en.wikipedia.org/wiki/Russian_Woodpecker
http://englishrussia.com/2008/04/28/duga-the-steel-giant-near-chernobyl/

Även i Sverige har vi dipolmattor, eller ”gardinantenner”. Alldeles intill nyligen användes de vid kortvågsstationen i Hörby (numera är ju Utlandsradion sorgligen nedlagd) men de var inte dimensionerade för samma effekt. Se mitt reportage Sveriges röst i världen i nummer 11 av tidningen Ljud & bild i elektronikvärlden från 2007.

Den nya hackspetten

Nu är det dags igen, men Ryssland är uppdaterat i kampen mot Väst. Den politiska retoriken är dock densamma. Det lilla tidsfönster då Ryssland kunde ha uppnått demokrati är för länge sedan förbi. Vladimir Putin hävdade nyligen i ett TV-tal att det elaka USA slänger bort sina gamla kärnvapen och ersätter med nya, medan Ryssland bara skrotar sina. Det är naturligtvis en kostnadsfråga. Kärnvapen är oerhört dyra i underhåll och har man sett en fd. sovjetisk missilbas inser man att en skrotning faktiskt behövs (Picknick på robotsilo i Telsiai i Litauen: http://www.qedata.se/bilder/gallerier/litauiskt-galleri/historik/telsiai-raketbas3.jpg). Sanningen är nog att Ryssland för närvarande inte har råd med en förnyelse av sina kärnvapen. Men det kommer.


Från kontrollrummet: http://www.youtube.com/watch?v=vmdM_Z3Zzlw

Numera kallas radartypen EWR (Early Warning Radar) och arbetar på mikrovågsbanden som alla andra radarer. Det nya är att dels att man med hjälp av en syntetisk phased-array-antenn kan svepa av stora områden på mycket kort tid, och utnyttja radareffekten effektivare. Det andra nya är att Ryssland nu har råd att sätta upp en sådan i staden Pionerskoje i Kaliningrad, väldigt nära våra gränser. I november 2011 gav den ryske presidenten Dimitrij Medvedev order om att den nybyggda Voronezh DM skulle startas. Han sade ungefär ”Jag förväntar mig att detta steg ska ses av våra partners (USA?) som den första signalen om att vårt land är redo att ge ett lämpligt svar på hoten som (USAs) kärnvapensköld innebär för våra strategiska kärnvapen. Om denna signal ignoreras kommer vi att använda oss av andra försvarsmetoder, däribland tunga motmedel och införande av en anfallsgrupp.” En anfallsgrupp betyder i det här sammanhanget bara en enda sak: Kärnvapenrobotar. Samtidigt medger han alltså öppet att landet varit i så uselt skick tidigare att man inte kunnat försvara sig.


Den platta antennmatrisen på en hussida i Kaliningrad. Den svarta rektangeln i förgrunden är bara en mätmottagare för prov.

Voronezh DM avses kunna se 6000 kilometer (4000 km enligt andra) in över Väst, dvs hela Eropa och ut över Atlanten. I frekvensbandet kring 450 MHz eller ännu kortare vågor, studsar radiovågen inte i jonosfären utan man är hänvisad till att ställa upp radarn så nära fiendeland som möjligt för att kunna få en första varning när en missil kommer upp över horisonten. Avsiktligt är boost phase vald så kort som möjligt för ICBM för att den ska ha brunnit ut innan den kan detekteras av fiendens EWR, så man behöver någon sorts komplettering med infraröd satellitspaning för att hitta flamman. EWR får koncentrera sig på att hitta inkommande flygkroppar av metall. Jobbet görs svårare på grund av allt flyg som finns i luftrummet över Europa och möjligheten att förvirra fienden genom användning av MIRV (multipla stridsspetsar) eller multipla förvirrande radarmål bestående av metalliserade ballonger.

Obekräftade uppgifter gör gällande att antennmattan är cirka 10×30 meter och att radarn ska förbruka 700 kilowatt i drift.

Voronezh DM verkar förekomma i flera olika upplagor, dels i form av ett hus, dels som en öppen antennmatta. Ska man döma av storleken på dipolerna i den öppna varianten, handlar det om frekvenser kring 450 MHz. Denna senare typ verkar stå i området nära St Petersburg. Annars finns liknande installationer på ett par ställen till, i Armavir och Irkutsk.

Jag vänder mig inte emot radarn som sådan, eftersom USA och England haft sådana stationer länge (http://m-teknik.idg.se/2.8229/1.219627/djupdyk-i-ewr—early-warning-radar). Det otrevliga är att Ryssland nu har råd att sätta upp en dylik till och att de finner oss hotfulla nog för att motivera kostnaden och att utslunga hot på Internet och i TV.

Andra som skriver om samma sak: http://oplatsen.wordpress.com/2011/01/28/voronezh-dm-i-kaliningrad/
De tar upp annat otrevligt också: http://oplatsen.wordpress.com/

Ska vi vara rädda?

Väldigt rädda. Inte för radarn som sådan, utan för anledningen att den kom dit.

Glöm E-tillsatser i mat, tåg som inte kommer i tid och om din internetanslutning inte lever upp till förväntningarna. Jag har mina uppgifter bland annat från människor som spenderat halva livet under sovjetisk ockupation. Ett värre helvete på Jorden finns inte (det skulle väl vara Nordkorea, då). Det här är inte den berömda, vettlösa ”rysskräcken”, mina uttalanden är baserade på nyhetsinsamling och fakta från inblandade och utsatta.

Den 8 december kom nyheten att regeringen föreslår att Säpo ska kunna sätta in signalspaning mot terrorister (dvs inom landet). Även Rikskriminalen ska kunna rikta in Försvarets radioanstalt mot den grova brottsligheten över nationsgränserna. Beslutet har betydligt djupare implikationer än att spionera på fjantiga ungdomar som delar filer eller skickar fåniga e-brev till varandra.

– Signalspaningen ska vara en grund för att kartlägga strategiska hot, säger Beatrice Ask och för ovanlighetens skull verkar en politiker avslöja lite grann av rävspelet.

Det skulle inte förvåna mig om vi snart har järnridån tillbaka igen. Nu gäller det att vara realist och inte fega ur!

Tänk lite innan du fortsätter att blogga om smink, mode och små söta hundar eller skriver dravel om FRA. Situationen i vårt närområde har hårdnat.

Lästips

Rysk dagbok (2007, ISBN 978-91-7037-325-1) / A Russian Diary (2007, ISBN 1846551021) av Anna Politkovskaja (postumt) om det nya Rysslands uppgång genom blodbad, utrotningar och politiskt rävspel, där den lilla människan smulas sönder, eller sprängs i bitar om det passar bättre, medan de högsta byråkraterna blir allt rikare.

Anna Politkovskaja uttalar sig förståss inte mer. Hennes minne finns dock bevarat på ”p.s. 72 productions” webbplats www.lettertoanna.com eller http://www.ps-72.com/films/lettertoanna/.

FRA gör inte det du tror: http://techworld.idg.se/2.2524/1.323815/fra-gor-inte-det-du-tror
Västlig EWR-radar: http://m-teknik.idg.se/2.8229/1.219627/djupdyk-i-ewr—early-warning-radar

Historien tog nyligen en ännu värre vändning. Generalmajoren Karlis Neretnieks har publicerat ett uttalande om Sveriges förmåga att försvara sina gränser, och då särskilt Gotland som är väldigt lite befäst. I sin bok ”Till Bröders hjälp” (utgiven av Kungl Krigsvetenskapsakademien, utgiven i maj 2011) talar han om tre scenarion som Ryssland kan genomföra,  ett mindre aggressivt (som Tallinn-incidenten), ett mera aggressivt och en total återockupation av Baltikum (som ockupationen av Georgien) och spekulationer om vad den svenska Försvaret kan tänkas göra och vad vi har kapacitet att göra. Det finns ett kortare utdrag kring de tre scenariona här. Vad behöver Ryssland för att kunna återta Baltikum? En infiltrerad regering i varje land och en veckas framförhållning, innan NATO hinner få dit tillräckligt med folk. En bit därifrån har den vitryske försvarsministern Jurij Zhadobin annonserat mottagandet av luftvärnsrobotsystemet Tor-M2. Fram till och med jul ska Vitryssland få 14 exemplar av det avancerade, korträckviddiga systemet. Parallellt med detta fortsätter uppgraderingar av de vitryska S-300-bataljonerna enligt ett annat avtal mellan Moskva och Minsk. Vårt närområde håller i all tysthet på att bli allt obehagligare, medan de svenska debattörerna bladdrar på om julmat och de stackars vargarnas eventuella varande eller icke varande i våra skogar. Radarn i Kaliningrad är bara ett litet steg på vägen till ny rysk dominans i området, Nord Stream ett annat, cyberattackerna mot Baltikum efter incidenten med soldatstatyn ett tredje.

5 Svar till “De ryska hackspettarna”

  1. Dennis Nilsson skriver:

    Tack för en intressant artikel, ur radioperspektiv.

    Du pratar väldigt svart-vitt och ensidigt om världen, när det i själva verket inte är på det viset. Sedan detta om en ”En infiltrerad regering i varje land….”

    Har de aldrig slagit dig att den tiden kan redan vara här? Frågan är vem som är farligast, brunskjortorna eller rödskjortiorna! FRA-verkyget är rena rama mums-mums för dessa psykopater.

    Enligt min mening ar bägge lika mycket crazy-maniacs. Vi skall inte tillåta att dessa styr vår tillvaro.

    Lär gärna mer genom att ex-vis läsa vad Andrzej Łobaczewski har att förmedla i boken Political Ponerology, ponerology.com/

    Andrzej Łobaczewski har en intressant teori om hur våra civilsationer fungerar, i något som han kallar för “Hysteroidal” Cycle, och en lösning på det.

    en.wikipedia.org/wiki/Andrzej_%C5%81obaczewski
    http://www.sott.net/articles/show/203026-Lobaczewski-and-the-origins-of-Political-Ponerology

  2. Jörgen Städje skriver:

    Jag förstår vad Łobaczewski syftar till, men det är märkligt eftersom han själv levt under sovjetisk ockupation. Jag har flera vänner som levt under Sovjet och de har en betydligt svartvitare syn på livet än jag. Jag är medveten om att vi redan har infiltratörer i vårt Försvar, som jag hade tänkt nämna i ett kommande blogginlägg, och vi måste faktiskt se upp.

    Att inte se hotet från Ryssland som ett verkligt överhängande hot är mycket farligt. Jag har läst märkliga bloggkommentarer om hur ”Ryssland har aldrig ockuperat någon, men se bara på elaka, elaka USA, de skurkarna”. Det är bara att konstatera att dagens unga inte har någon som helst omvärldskunskap, inga historiska kunskaper och ingen insikt i strategi. De har heller aldrig tvingats stå och titta på när deras kamrater körts över av ryska stridsvagnar.

    Vi behöver vara på vår vakt mot både brunskjortor och kommunister i Sverige. Jag anser att FRA gör betydligt mera nytta än de flesta anar och att de är en kraftig barriär mot infiltration utifrån. Jag tror inte att de är ”ute efter” den vanliga svensken, utan att de har betydligt allvarligare hot att undersöka. Hatet mot FRA är ännu ett utslag av normalsvenskens absoluta oförmåga att förstå militära hot.

    Tyskland verkar vara det enda landet i Europa som tar i mot brunskjortorna på allvar, för de vet vad det innebär. Vi bara fjantar och tillåter alla dumskallar att demonstrera och uttrycka sina ”politiska” åsikter. Det behövs frontalangrepp mot kommunister, nazister, militanta motorcykelklubbar och jag vet inte allt, liksom mot filmproducenter som får betalt från Moskva.

    Åk till Karlskrona och se utställningen om Kalla kriget och Hårsfjärdenincidenten på Marinmuseet om du vill ha något verkligt spine-chilling. Jag blir så förbannad när jag ser sånt. Nog har vi behov av att akta oss om vi vill ha vår demokrati kvar. Egentligen är det bara en fråga om hur mycket pengar Ryssland kan lägga på bordet för en attack mot NATO. Just nu har de inte råd. Ett anfall mot NATO kan kosta en miljard om dagen. Så mycket pengar har de inte, men de kan mycket väl komma att ha i en framtid.

  3. gustav skriver:

    Hejsan! Du skriver mycket bra på din blogg! Jag surfade in på Observationsplatsen och läste ett intressant inlägg om nummerstationer. Sorry att jag inte kan länka till det inägget då jag fortfarande håller på att lära mig hantera julklappen, Ipaden. Hursomhelst, du som är en gammal radioamatör kan kanske utveckla fenomenet djupare. Sök på Naimina eller på UVB-76
    God fortsättning och gott slut!

  4. Jörgen Städje skriver:

    Den här artikeln skrev jag om nummersändare en gång. Jag har givetvis hört dem åp kortvågen sjä’lv.

    http://www.idg.se/2.1085/1.186870/de-okanda-nummersandarna

    Artikeln är inte särskilt lång, det intressanta är länkarna på slutet, särskilt ”If it hadn’t been for 15 minutes” om den fortfarande fungerar. Den berättar om de chiffer som används och är spännande i största allmänhet.

  5. Stefan skriver:

    Vi behöver nog inte vara så oroliga, ryssarna må va rädda. Men sluta skräm dom då. De ryssar jag har talat med har sagt till mig att dom ser EU som ett hot, enbart på grund av att vi är så starka. Så frågan är, hur gör vi ryssarna mindre rädda och hur övertygar man Ryssland om att EU/NATO faktiskt inte har några planer och helt saknar vilja att starta ett krig mot Ryssland?

    Förmodligen blir Kina starkare och starkare och då blir dom väl rädda för Kineserna med. Då möjligtvis, kanske domv ill skapa starkare band med oss.

Kommentera inlägget

Artikelkommentatorerna ansvarar själva för sina inlägg.

Var god skriv in texten du ser nedan:

XHTML: Ni kan använda er av följande taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>


Nyhetsbrev
Kontakta oss
Postadressen är:
IDG.se, Karlbergsvägen 77, 106 78 Stockholm

Telefon (växel): 08-453 60 00

Ansvarig utgivare: Carl Grape



Om IDG.se
Copyright © International Data Group