Märkligt språkligt 1
De som arbetar i industrin eller på kontor brukar kallas arbetare, eller anställda, eller medarbetare om man pratar om varandra. Det täcker in de allra flesta.
Men de som arbetar på skolor och sjukhus kallas för ”personal”. I pluralis eller singularis är de fortfarande personal. Det har gått så långt så att de accepterar dessa fånerier själva och säger att ”På vårt dagis har vi tre personal” då de menar att de är tre anställda. Man hör dem säga, och läser i tidningen att ”vi är en personal kort idag” (vilket torde betyda att hela arbetsstyrkan stannat hemma). ”Medarbetare” får man tydligen inte säga längre.
Personal är en grupp personer. ”Vi har två personal” är enligt mig grammatiskt vansinne. ”Vår personal består av två personal” borde bli den logiska följden, vilket är ännu vansinnigare.
Märkligt språkligt 2
”Lärare” verkar vara ett fult ord idag. I den moderna skolan är alla ”pedagoger”, den grekiska motsvarigheten. Det är väl ungefär som den roliga historien om städare som skulle känna sig finare om de kallades för lokalvårdare. Varför får man inte säga ”lärare”?
När jag gick i mellanstadiet hade vi lektioner. Sen, när jag kom till högstadiet kallades det ”moduler” fast nu heter det visst lektioner igen.
Märkligt språkligt 3
Har du märkt att ”att” håller på att försvinna i vardagsspråket? Lyssna på nyhetssändningarna i P3 och P4 så märker du hur nyhetsuppläsarna allt mer undviker ”att”.
Båten kommer sjunka. Han kommer slå sig. Kongressen kommer välja ny ledare. Han kommer gå vidare till final.
Bekämpa att-fientligheten!
Molnigt på idg.se?
Allt fler glömmer också bort (eller har aldrig lärt sig?) att det heter just ”att” och inte ”och” eller ”å”, som det ju lätt blir i talspråket. Det är hemskt att läsa sådana texter.
Det finns andra exempel på att folk inte förstår/tänker på vad de skriver: ”skämt och sido”, ”soppas mycket” osv. När man sedan påpekar det får man i nio fall av tio en reaktion som menar på att man är en besserwisser och att det ju inte är så noga. Usch!
Idiomen är hjälplöst bortglömda numera. ”I och för sig själv”. Acka ack ack. ”Jag bryr mig inte” är ett annat otäckt exempel, eller abrymäntä som det ska uttalas. Det är bara ett utslag till av att svenskundervisningen är eftersatt i skolan. Ingen tvingas lära riktig litteratur längre. Numera är det bara vampyrer.
Jag hade vansinnigt roligt åt Stolthet och fördom, men numera finns den ju på film. Varför läsa?
Det trista svaret på alla påpekanden om språk blir alltid: Men det går ju att förstå ändå.
”Det trista svaret på alla påpekanden om språk blir alltid: Men det går ju att förstå ändå.”
Du menar väl ändå: Men det går ju förstå ändå.