Våra senaste 
I mitt allmänna försöka-komma-i-form där jag på kort sikt mest ska bli av med ölbuken (för att kunna dricka nya öl) och på längre sikt ska leva lite friskare lite längre gick jag och började med Krav Maga.
I de initiala formulären som skulle fyllas i med försäkran om att man inte förekommer i belastningsregistret, inte utövar våld i nära relation och sånt fanns även rutan ”Yrke:”
Jag hoppas att mitt ”Internetmarknadsföring” som svar inte får dem att tro att de måste vara snällare mot mig.
Men samtidigt hoppas jag lite ändå.
Serverrummet brukar näst efter skithuset vara det rum som ligger oss lite varmare om hjärtat. Och just varmare är ett ord som bra beskriver ett serverrum. Av den anledningen brukar företag ha investerat olika mycket i olika kylningslösningar av det rummet. Där en del har kylvätska i ledningar har vi dock en golvstående AC. Och en golvstående AC kan enkelt riktas om. Riktas om mot en drös med öl.
Jag tar inget ansvar för ölen på bild. Jag dricker bra öl men ingick inte i ölinköparkommitén inför gårdagens kräftskiva på kontoret. Kanske tur det också. Gemene man tycker faktiskt inte om bra öl så det hade säkert slutat i missnöje om jag fick bestämma.
(Hade jag fått bestämma hade alla fått dricka Trashy Blonde (Brewdog), Single Hop Ale (Oppigårds) och Amarillo (Oppigårds). Bland annat.)
Hur ser det ut när ni kyler öl i era serverrum?
Kärlek.
Ett av mänsklighetens största ord. Alla har en relation till fenomenet som ordet beskriver men fasligt få vet vad kärlek över huvud taget är. Många har levt många år och grunnat på den nöten och somliga har kommit närmre pudelns kärna än andra. De flesta misslyckas dock fatalt i sitt sökande, oförmögna att lämna sitt kötts gränser som de är.
Idag slog kärlek ner i mitt liv. Som blixt. Från klar himmel. På Facebook. I nyhetsflödet. Plötsligt skapades ett evenemang. Mitt framför synen på mig. CBC. Copenhagen Beer Celebration 2013.
Du som hängde med (1, 2) vet att CBC grundades förra året iom CBC 2012. Initiativtagaren heter Mikkel och är grundare av mikro-/hantverksbryggeriet Mikkeller. Folk har sagt att ”om Gud är Öl, så är Mikkel hans profet” och det är svårt att inte nicka iallafall lite, lite medhållande till sådana ord. Det här är killen som, om jag inte minns fel, krängde ut 96 olika öl under förra året. Jag vågar gissa att inte en endaste av dem överhuvudtaget kom i närheten av de recensionero ch betyg som random Mariestad, Spendrups eller Falcon får. Och DET är fan i mig en bra sak.
Nu är det dags igen. En uppföljare på Copenhagen Beer Celebration. 2013. 3-4 maj. I Spartahallen. Köpenhamn. Som själen längtat.
Längtat efter att gå fram till folk från Brewdog. Sträcka fram sitt glas. Småprata lite. Få en gnuggtatuering och en Paradox Jura. Gå vidare. Byta ord med Hoppin Frog. Ramla förbi Cigar City. Skaka hand med grannarna från Nøgne Ø. Smaka öl från Evil Twin, Baird, To Øl, De Molen och många, många fler.
Det är dags igen. Nästa år. I maj. och jag lärde mig ytterligare en läxa om vad kärlek egentligen är.
Kärlek är öl. Öl är kärlek.
Idag känner jag mig naken och jag har ingen aning om hur jag ska lyckas vara produktiv alls. Fingrarna dansar över tangentbordet på ett sätt som jag inte känner igen någon stans. Problemet? Jo, vid gårdagens biffbak tog jag av mig mina ringar. Och glömde av att sätta på dem igen.
Att knattra tangentbord utan det antal ringar på fingrarna som man är van vid att ha är smått läskigt. Känslan är nakenhet och ovanhet. felstavningsprocenten tar ett kalasstort steg rakt upp i himlen och triggad av dessa ökade fel slutar hjärnan formulera underfundiga meningar att dryga ut saker som epost och dokument med.
Note to self: Glöm aldrig ringarna igen. Detta håller inte. Nej, jag får nästan strutsa hem på lunchen och plocka upp dem.
#låtsasproblem
Varande kontorsknegare med den kanske något ifrågasättbara hobbyn finöl har jag aldrig mått bra av att dessutom vara lat. Under årens lopp har jag tagit bussen mina 2,5 kilometer till kontoret fler gånger än vad som egentligen borde vara möjligt och fler än en gång har saker som lunch fått stå tillbaka för saker som slösurf. Under mitt liv har jag överlag varit dålig på att skapa repetitiva rutiner och inte minst i kosten har det gett resultatet att jag egentligen bara ätit en gång om dagen. Att slå sig ner till bords oftare än så har mest upplevts som waste of time.
Lättja, mängder av öl och dåliga matvanor har givit resultat. Jag har en alldeles för fin liten kontorsbuk. En buk som kanske inte består av så fasligt mycket subkutant fett (underhudsfett) utan snarare får sin runda form av visceralt fett (inälvsfett). Det där farliga fettet, du vet.
Det är svårt att hävda sig vara herre över sitt eget öde om man samtidigt inget gör för att förändra sitt öde på de punkter ödet behöver förändras. Jag kände för att kanske leva lite, lite längre med något högre nivå av hälsa och steg ett på den resan blev att komma något till rätta med mitt viscerala fett.
Visceralt fett rubbar diverse balanser i kroppen. Exempelvis utsöndras plötsligt i jämförelse löjliga mängder kortisoner, vilka inte är bra någonstans egentligen. De angriper en hel del viktiga organ, inte minst hjärnan, och utövar belastning på ungefär alla de där goa ställena där man for win inte önskar någon ytterligare belastning.
Jag har testat några olika knep för att bli av med det värsta. Jag gick med i någon Stegklubb där några på jobbet tillsammans ackumulerade steg från stegräknare och bokförde dem på en bortglömd community som ändå bara toppades av galningar som går jorden runt före frukost. Jag var ute och tågluffade med tung väska och promenadsandaler i en månad men drack ändå bara för mycket öl för att någon effekt skulle kunna synas.
Denna gången börjar jag närmre vardagen. Jag går till och från jobbet. Tempot ligger f n på 6,7 km/h och det blir strax över 10 mil per månad och därmed 120 mil om året. (Här får man dock gärna vara lite försiktig. Och ha bra skor. T ex kan man få hälsporre och ont under foten om man belastar fötterna under lång tid och inte går i fotriktiga skor. Denna typ av skada kan ta flera år att bli av med om man inte gör något med det, men som tur var finns det några som behandlar och korrigerar orsaken till smärtan.)
Absolut minst en gång i veckan springer jag. 4 km eller 10 km. Jag har blivit bästa kompis med Endomondo på min smartphone och jag har i den communityn skaffat vänner av kategorierna ”folk jag klår” och ”folk jag kan klå om jag bara gör lite, lite till”.
Jag har knåpat en långt ifrån sexig lista över saker jag ska ha gjort eller ha börjat med inom en tidsram på 10 år. Målen handlar mestadels om olika lopp jag som minst ska ha deltagi- och gått i mål i men även om olika distanser under specifika tider. Där finns även tre olika kampsporter av vilka jag ska ha börjat med minst en, helst alla.
Det finns många fördelar med att styra om sitt lilla leverne aldrig så lite utanför kontoret. En av dem har börjat visa sig för mig. Jag är fantastiskt mycket piggare och mer alert på jobbet. Så till den grad att jag ibland kan undra hur jag tidigare fick någonting gjort överhuvudtaget. Att börja dagen i det ymniga svettets tecken gör redan långt innan morgonfikat en välstädad mailkorg och dessutom tid till ett fullkomligt onödigt och nästan opassande blogginlägg här.
Följ min resa mot stordåd i den stora bloggen (kategorierna Komiform och Turfa) om du vill, så slipper jag skriva mer om det här, haha.
Och ja. 40-årskris.
I mitt dagliga jobb är det inte mycket som får min hjärna att förtjäna så mycket kaffe som just nästlade OM-satser i Excel. Det säger kanske en del om mitt dagliga jobb förvisso men i min värld säger det även en del om Excel. Jag blir till sist ganska yr av sån här skit:
=OM(J2<X1;”Y1″;OM(J2<X2;”Y2″;OM(J2<X3;”Y3″;OM(J2<X4;”Y4″;OM(J2<X5;”Y5″;OM(J2>X6;”Y6″))))))
Sen ska det förklaras för en utvecklare också, hur man har tänkt och varför, så att denne kan knåpa ihop ett smart litet verktyg baserat på siffermagin. På slutändan ska x antal API-anrop mot Google etc se sig kunna utmynna i en alldeles automagisk prissättning på sökord, baserat på y antal värden som är relevanta inom sökmotoroptimering. Till syvende och sist ska alla kunna vara nöjda: Kunden som för ett prisvärt och attraktivt alternativ i offertdjungeln och teknikern som får lön för sin tid och för använda resurser.
Nä. En mugg kaffe till. Sen ska jag minsann se om jag inte kan spä på mina överlag rätt mediokra Excelkunskaper med en googling efter en nifty editor. Gärna en grafisk sådan. Med stora, runda och färgglada ikoner och spexiga animerade hjälpgemsgubbar. Kanske även någon käck midi-truddelutt i bakgrunden.
Sedan dess jag och min sambo Elin träffades har hon gått och blivit en smula skadad by proxy. Eftersom jag arbetar med internetmarknadsföring/SEO och säkert oftare än vad som är sunt ältar sådan skit hemma över middagsbordet, när jag inte sitter och ältar sådan skit med något hobbyprojekt vid en dator, har hennes ögon för det hela öppnats en liten smula.
Då och då sätter hon sig nu mera och kikar igenom vad för slags sökord och sökfraser folk använt för att hitta till hennes blogg. Inte så mycket för att optimera dessa vägar och sålunda få ännu fler att ramla in på dem, utan mer för att så här på kvällskvisten läsa fraserna högt och flina.
Nyss flinade hon till över sökfrasen ”kraftig benstomme”. Folk hade ramlat in hos henne på den sökningen och det tyckte hon var roligt. Jag skojade med henne och antydde att någon kanske skickat på henne lite roliga inlänkar med den ankartexten för att det vore kul att hon i all sin träningsfascistoida prakt rankade bra på många tjockisars favoritursäkt. En snabb koll visade dock att det inte fanns sådana backlinks. Samma koll avslöjade dessutom att hon egentligen inte ens rankade bra. Först på sidan tre i Google dök hon upp. Det håller ju inte.
Jag borde nästan hjälpa henne en smula…
Ett litet sent grattis till NASA och JPL som fick gårdagens annars lite trista, platta och tråkiga första måndagstimmar på kontoret att bli rätt så trevliga – jag följde landningen av MSL (Mars Science Laboratory) / Curiosity lite live via någon överbelastad webcam hos JPL.
Efter att i några dagar lekt med deras simulator och själv landat (nåja) farkosten på Mars yta och supit in det komplexa i uppdraget i deras filmsnutt Curiosity’s Seven Minutes of Terror och blivit så där ödmjuk, var det rätt lattjo att se hur NASA och JPL denna gången inte blandat ihop metriska system med andra och hur algoritmerna gjorde sitt jobb.
Blott sekunder efter lyckad touch-down ramlade dessutom första bilden ner till jorden. Mäktigt.
I skuggan av deras bedrifter var det ganska enkelt att själv beta vidare på den där långa att-göra-listan efter semestern. Kunder att kontakta, resultat att rapportera, nya leveranser att dra igång.
Läs med fördel mer hos han den där Städje
Microsoft dödar HoTMaiL (vila i frid) och inför Outlook.com istället. För att fira (nåja) försöker jag skapa ett nytt konto på den. Men tji fick jag. Microsoft tillåter mig inte att använda den lösenordsstandard jag är van vid att ha på alla andra ställen.
Resultatet blir att jag avstår ett så kallat Microsoft-konto helt. Nåja, de ska nog inte sakna mig, men det är för mig en gåta varför man sätter en spärr på 16 tecken. What´s up with that, liksom?
En liten semester senare väger man plötsligt 5kg mer. OCH har skakat hand med sambon Elin att klämma Kretsloppet (1 mil) på under en timme inom kort. Ting sammanfaller på ett vis som inte helt och fullt kan beskrivas som gynnsamt.
Nu jobb. Moder Natur firar min tidiga uppgång och promenad med regn. Tack som fan, kärring.
Nåja. På plussidan hittar vi att kaffemaskinen här på kontoret inte har gått och vare sig dött eller blivit kidnappad under semestern, att min dator efter några tappra försök från min sida äntligen kom ihåg mitt lösenord och släppte in mig samt att jag väl inne inte kunnat hitta mystiska datatapp eller förlorade profiler. Firefox spottade fram de senaste flikarna jag hade framme den där fredagen för en månad sedan och jag blev nästan lite yr, som om av svindel… ^^
Nu några timmar in i första arbetsdagen efter semestern har jag hunnit sortera mail i högar utifrån hur mycket ärenden brinner, författa en alldeles för lång att-göra-lista och växlat några ord om diverse Google-uppdateringar/-nyheter med någon kollega. Jobbetelefonen ligger på laddning är och börjar bli redo för att få gå varm. Semestersaldot som redovisas i tidrapporteringssystemet ser naket ut. Vingklippt. Skadat. Ohjälpligt misshandlat bortom igenkännlighet.
