Det har varit tyst på min blogg nu ett tag, vilket jag ber om ursäkt för. Ett indirekt skäl är att jag i princip skämts för att vara svensk de sista månaderna, jag var med och röstade fram den rådande regeringen, och har känt att blogginlägg kanske blivit lite väl svavelosande för att pusta fram.
Som ni kanske märkt så är jag rätt förbannad på FRA. Myndigheten som tidigare var en högst legitim signalspanare som lyssnade efter rysk militärradio har nu blivit en offentligt sågad och sprattlande ursäktsgenerator med primärt syfte att gräva efter snask bland svenska emails. För att se till att ingen av de FRA-anställda bryr sig om de privata emails som kommer hamna på deras skärmar utan enbart intresserar sig för de mail som handlar om terrorism i Sverige (lol) så ska en myndighet tillsatt av politiker kontrollera sökorden de använder.
Varför bekymrar detta mig?
FRA använde som en av de första ursäkterna att de registrerat vem som mailar vem i Sverige jättelänge och då borde det ju vara rimligt att de får en lag som skyddar dem mot grundlagen? Vänta nu. De har brutit mot grundlagen och då är kanske en skyddslag mot påföljder mer logisk än att de får påföljder? Jepp, tydligen är det så.
http://sydsvenskan.se/sverige/article348620.ece
Den anmälan som gjordes mot FRA rann som väntat ut i sanden.
Ungefär som anmälan mot den som försökte förstöra banden från regeringskontoret som bevisade att statssekreterare Danielsson inte var på jobb.
Ungefär som anmälan mot före detta justitieministern Bodströms ministerstyre i samband med att han sålde det årets största svenska razzia till amerikanska filmindustrin.
Ungefär som anmälan mot före detta ministern Freivalds i samband med att hon stängde ner hemsidan för ett politiskt parti.
Min poäng är att det verkar högst ok att svina lite grann så länge man redan är i kretsen. FRA är i kretsen och ska granskas av människor från kretsen. FRA har brutit mot grundlagen. Exempel på deras avlyssning som tidigare innefattat till exempel Livets Ords ledare Ulf Ekman visar att även denna högst moraliska myndighet slår fel ibland. Att ge dem tillgång till en massa slumpmail från svenskt privatliv känns inte tryggt.
Deras försök idag att visa sin storhet genom att påpeka att de kunde reda ut vad ryssarna tänkte i samband med två flygincidenter de senaste 30 åren visar att radiospaning på flygplan fortfarande har ett stort legitimt syfte.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1482243.svd
Jag tvivlar dock starkt på att ryska flygplan skickar kabelburna emails via svenska servers. Låt FRA fortsätta signalspana i etern, inkluderat de nya så kallade övervakarna som i bästa fall kan stoppa NÅGOT av övertrampen som myndigheten gör. Men de har inga skäl att läsa våra emails. För misstag kommer ske och ingen kommer behöva ta några konsekvenser för det.
Det är ett länge känt faktum att poliser jobbar med
dåliga villkor i Sverige. Övertiderna pressar hårt
och de låga lönerna tvingar våra pojkar och flickor
i blått att leva en ganska enkel tillvaro när de inte
jagar bankrånare eller släpar bort felplacerade fyllon.
Det senaste avtalet mellan polisledningen och polisfacket mötte
stort och öppet motstånd från medlemmarna. Tanken
var att de skulle pensioneras tidigare och i utbyte mot detta få
sämre villkor i samband med övertid. Denna försämring
innebär i princip ett ganska hårt slag ekonomiskt mot
patrullerande polis i utbyte mot tidigare pension som få är
särskilt intresserade av.
Av en ren slump fattades detta beslut av höga ledamöter
i facket som närmar sig pensionen (de hamnade väldigt nära
nu helt plötsligt) som knappast lägger in några
övertidstimmar.
Med bakgrund av detta är det inte svårt att se
frestelsen när ett stort amerikanskt filmbolag erbjuder ett
guldkantat anställningskontrakt för att föra ut
kompetens i att jaga förbrytare från polisen och över
till filmbolagen. Sätter filmbolaget en tillräckligt hög
siffra så blir det nog VÄLDIGT frestande.
Polismannen Jimmy Keyzer hamnade i en sådan situation. Han
var en av de två ledande poliserna i åtalet mot The
Pirate Bay. TPB är en stor fildelningscentral som inte bryr sig
om vad deras medlemmar delar mellan varandra så länge det
inte är barnpornografi. De har länge varit en nagel i ögat
på filmindustrin då de vägrat censurera
upphovsrättskyddat material och öppet hånat företag
som försökt skrämma dem till tystnad.
Efter ett av Sveriges största rättsliga magplask där
dåvarande justitieminister Tomas Bodström efter
påtryckningar från amerikanska filmbolag använde
ministerstyre för att beordra årets största
polisrazzia mot TPB som inte ens gjort något olagligt kom
Keyzer med i det hela. Han hade en ledande roll i utredningen mot TPB
och granskade de servers som beslagtogs. Rättare sagt, han var
med och granskade alla företagsservrar i hela datorhallen där
TPB stod, inte bara TPBs egna servers. De företag som hade
servers i hallen fick snällt finna sig i kollektiv bestraffning
och se sina företag ligga och förtvina ett par månader.
Ni företagare kan tänka er den smällen.
Nu visar det sig att under pågående utredning så
köptes Jimmy Keyzer över att bli anställd av den ena
parten i målet.
http://sydsvenskan.se/nojen/article316887.ece
http://sydsvenskan.se/digitalt/article317679.ece
Då filmbolagen öppet erkänt att syftet med razzian
och de goda samarbetena med Sveriges högsta politiska nivå
(ministern som utfört ministerstyret förnekade dock
ensidigt och panikslaget) var att skrämma både TPB och
deras oppinionsbildande avknoppning Piratbyrån till tystnad, så
hade de ytterst starkt intresse av att orsaka så stor skada som
möjligt på TPB och alla som stödde dem.
Detta är givetvis något som bolagens piratjagande
personal är ytterst medvetna om. Därför är det
oerhört bekymrande när den ledande polisen som sköter
fallet håller på att förhandla om anställning
med företaget. Det är ännu mer oroväckande att
polisutredningen inte lyckades hitta några piratkopierade filer
och källor därifrån istället satte igång
mediakampanjer som påstod att The Pirate Bay hade undangömda
förmögenheter de tjänat från sidan och att de
spred barnpornografi.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=668572
Det är ett par lögner som är viktiga att notera
här.
Den första är från den första
sydsvenskanlänken ovan. MPAAs advokat Monique Vadstedt blåljuger
och påstår att hon är 100 procent säker att
förundersökningen var avslutad innan anställningen var
aktuell.
Den andra lögnen är att svenska staten inte håller
på att sälja ut lagförande verksamhet till privata
företag. Om filmföretagen inte är intresserade av att
utöva lagförande verksamhet (undersökningar,
bevisvärdering och straff) varför i hela friden headhuntar
de då poliser?
http://www.idg.se/2.1085/1.156968
Den här polisen som haft ett kraftigt egenekonomiskt intresse
av ett hårt straff, har genomfört undersökningen och
ska kallas som vittne i rättegången.
Vi har alltså ministrar, chefsåklagare, företag
och poliser som lägger enorma resurser på att hårt
jaga och straffa FÖRBEREDELSE för ett brott som knappt når
upp till fängelseskalan. För ett brott som än så
länge snarast anses gynnsamt för industrin av objektiv
forskning. Ingen forskning har ännu kunnat påvisa
motsatsen. Samtidigt får folk som blir rånade och
våldtagna på stan höra att det inte finns resurser
att utreda deras brott…
Är det verkligen pengar framför allt som ska vara den
generella riktlinjen för det svenska lagväsendet? Ska
utlänska bolag kunna beställa straff på svenska
medborgare för rätt pris?
Polisen som ledde utredningen har anställts av Warner Brothers.
http://sydsvenskan.se/nojen/article316887.ece
http://www.idg.se/2.1085/1.156934
Några lustiga frågor uppstår här. När inleddes förhandlingar om ett saftigt jobb för polisen? Har detta några kopplingar till polisens ivriga vilja att hitta något som TPB-folket gjort fel? Hur objektiv är den före detta polisen i fråga när han står som vittne under rättegången som ska påbörjas?
- Om staten nu inte lägger över polisiära uppgifter på mediebolagen.. Varför headhuntar de då poliser?
Som det mesta andra som har med piratjakt att göra så luktar TPB-rättegången väldigt illa när man skrapar bort metallic-lacken på ytan. Kan man få ett mer klockrent exempel på jäv egentligen?
Under de senaste 20 åren har en privatiseringsvåg löpt över landet. Argumentet har varit att staten ska sköta staten och inte driva företag.
I grunden kan jag hålla med om detta. Statliga företag och myndigheter utan konkurrens har haft bedrövlig utveckling.
Det som fick mig att kraftigt ifrågasätta detta var privatiseringen av elnätet. Innan det drog igång hette det att servicen skulle bli bättre, priserna lägre och utbudet större. Allt tack vare konkurrensen. Nu var det ju inte riktigt det som hände. De svenska elpriserna var låga jämfört med Europa och de nya innehavarna av elnäten tog direkt chansen att höja priserna till europeiska nivåer. Det var bara att vänta in en vinter då det var lågt vattenstånd i kraftdammarna och sen höja priserna. När vattenståndet steg till normala (till och med högre än normala nivåer) så kunde man bekvämt försvara sig med att priserna låg på en europeisk nivå och börja raka in rekordvinster.
Konkurrensen mellan de stora svenska elleverantörerna blev helt tandlös. Ingen av dem var intresserade av priskrig.
Om vi nu tittar på bredbandsituationen istället. Vi har nätleverantören Skanova som sitter på den stora nätinfrastrukturen. Sen har vi den före detta statliga firman och bredbandsleverantören Telia som har direkt kontroll över Skanova genom att en av deras chefer kontrollerar bolaget. När andra bolag än Telia vill komma och koppla upp nätverksförbindelser får de beskedet att de lediga portarna är slut. När Telia ringer så sätter sig en tekniker i bilen och kör och fixar det. Både Skanova och Telia bedyrar att de inte myglar och har gjort en epic-slingring hos PTS för att klara sig undan straff.
http://www.idg.se/2.1085/1.155603
Med alla dessa fakta på hand så ser jag inga problem med att staten tar över Skanova, att alla direkta kopplingar mot Telia klipps av (NEJ deras chefer ska inte styra bolaget) och att tillgänglighet istället för lönsamhet blir det primära direktivet för det nya statliga bolaget. Jag vet att det är sossarna som kommer med förslaget, men till skillnad från sossarna så tror jag inte på att kategoriskt kasta bort alla förslag bara för att de kommer från oppositionen.
Jag tycker inte att staten ska koka snaps. Inte heller ska de sälja bredband eller tele till slutkund. De ska inte sälja bostadsrätter. Men jag tror STENHÅRT på att staten ska sköta infrastruktur, skatter, lagföring, socialt skyddsnät och utryckningstjänst. Att överlåta lagföring på IFPI och APB är något av det vansinnigaste Sverige gjort, och där är sossarna och borgarna lika jävla goda kålsupare båda två, men det är att gå off-topic.
Många liberala polare kommer säkert kalla mig Judas för att jag skriver det här, men jag tror det är rätt sak att göra.
Sony BMG har nu bestämt sig för att slå den döda hästen till galoppmästare. DRM MÅSTE kunna mjölkas på några slantar till.
http://www.idg.se/2.1085/1.152313
En hyrtjänst ska startas där man får ”hyra” låtar från Sony BMGs arkiv. För 55-75 kronor i månaden ska man få lyssna på så mycket DRM-skadad musik man orkar från deras arkiv. De uttrycker sig finurligt med ”göras tillgänglig för alla typer av musikspelare”. MacWorld hoppar och skuttar av lycka när iPod nämns. Det som inte nämns här är vad som händer om du har en dator med Linux…
Det som inte heller analyseras vidare genomgående är att kunder återigen ska betala för något de inte får behålla. Du kan betala 75 kronor i månaden för att ha tillgång till 15% av de låtar som ges ut under 10 års tid. Du missar alltså 85% av den musik som släpps och efter 10 år har du betalat 9000 kronor och har inte en låt kvar att visa för det. Förmodligen hade du inte kunnat spela låtarna ändå även om du fått behålla dem, då DRM-standarder säkerligen kommer ha gjorts om ett antal gånger vid det laget.
Om man jämför detta med att köpa musik från Amazons DRM-fria tjänst eller från PlayNow som släpps till sommaren? Räkna 6 kronor per låt. För samma pengar har du under samma tid byggt upp ett låtbibliotek på 1500 låtar som du får behålla. Dessa låtar kan du välja från samtliga låtar som ges ut, inte bara Sony BMGs artister. Filerna är dessutom i beständiga format och kan inte slås ut av galna chefer på skivbolagen.
När ska skivbolagen lära sig att DRM är ett vapen? Kunder är kunder och inte fiender. När ska vi börja behandlas som de kunder vi är?
Jag gav Sony mer credit än de förtjänade.
Jag hade fått intryck av att det nu skulle bli gratis att slippa bloatware. Detta var en felaktig uppgift.
http://www.idg.se/2.1085/1.152430
Tydligen så måste man välja en uppgradering från Vista Home Edition till Vista Business Edition för att få ta del av en gratis Fresh Start. Denna uppgradering kostar USD100. Så istället för att priset gick ned från USD50 till USD0 så gick det upp från USD50 till USD100.
Jag måste seriöst fråga:
Vad fan pysslar dom med egentligen?
ILSKA!!!
Den datorjävlanörden som beslutar sig för att kvällen den 25e är en bra kväll för underhåll på en Internetbank borde få STRYK.
Ni hittar honom på Swedbank nånstans.
Jag tänkte bara lägga en jämförelse på hur min frus företag sköter löneförhandling och hur mitt företag gör det.
Hur mitt företag (Ett IT-konsult-bolag) fungerar:
Mitt företag mailar ut att årets löneförhandling ska börja någon gång i mars. Alla ombeds att boka en tid de är fria från uppdragen genom att gå bort till enhetschefens kontor och sätta sitt namn i ett schema. Utekonsulter får förtur genom att maila in datum då det funkar.
På det första samtalet med chefen så följer man en metod som är uppgjord i förväg. Målen som sattes upp på förra mötet gås genom och man diskuterar hur bra man uppnått dessa. Man pratar om hur man uppfattas av andra runt omkring sig. Man får säga vad man själv tycker om sin prestation och vilken löneförhöjning man borde få och chefen bemöter sedan med hur han upplevt prestationen och vilken höjning han anser att man förtjänar. Därefter förhandlar man lite fram och tillbaka. Här avrundas det första mötet.
Enhetscheferna samlas nu och går genom kraven från sina konsulter. Det finns en viss pott att fördela som de ogärna ruckar på då ingen vill få löneglidningsfingret pekat på sig.
Efter några veckor så kallas man till ett andra möte där chefen berättar vilken lön han vill sätta. Målet med detta möte är att båda parter ska känna sig bekväma med lönebudet. Det finns ett visst utrymme för förhandling här, men det är marginellt.
Framåt augusti kommer den nya lönen igång, med retroaktiv lön sedan april. Den retroaktiva lönen maxskattas, men detta dras av från deklarationen automatiskt nästa år.
Hur min frus företag (Ett konstruktions-bolag) fungerar:
Här finns en fast pott som de anställda delar på inför varje lönerörelse. Denna pott är ganska hårt låst till antalet anställda, enhetschefer måste be om tillstånd från VD:n för att få lov att överskrida den. Praxis är att nyanställda automatiskt får en mindre del av potten, vilket gör att de som jobbat på företaget länge får högre lönehöjning de år det finns nyanställda på företaget.
Cheferna resonerar tillsammans fram den lön som anses lämplig för var och en av de anställda och kallar sedan till möten. Dessa möten är i princip delgivning av vad den nya lönen kommer bli, med ett marginellt utrymme för förhandling.
Det senaste året har det tillkommit ett möte som görs innan själva löneförhandlingen görs, men dessa möten har primärt ägnats åt att diskutera själva formen på löneförhandlingen.
Framåt augusti kickar den nya lönen in, den är ej retroaktiv.
Vad som är gemensamt:
Båda företagen respekterar centrala avtal med facken. Lönehöjningarna går aldrig under dessa nivåer, men kan i båda fall gå över.
Båda företagen har den närande personalen dominerad av ingenjörer.
Båda företagen är klara exempel på indivudell lönesättning, men det ena verkar uppvisa betydligt mer harmoni med de anställda än de andra, även om de för den sakens skull knappast har löner som skenat.
Vad som skiljer:
Både min fru och jag har tidigare haft låga löner sett till
riksgenomsnitten, men det har för min del ordnat sig nu genom
fulmetoden. (Byta företag).
Min frus företag blöder personal på ett ytterst problematiskt sätt och är i princip nästan beroende av periodvisa lågkonjunkturer som skrämmer kvar personalen.
PS3 har blivit en kraftfull mediaserver i och med patchen som gör att du kan se på XVid och DivX på den.
Ett surt problem är dock att det är knepigt att få till en bra servermjukvara för den. Prylarna verkar hela tiden utgå från att man ska köra WinXP på servern, Windows Media Player 11 är ett krav. Windows Media Player 11 går givetvis inte att köra på Windows Server OS per default.
Detta går dock att ta sig runt. Windows Media Player 11 fungerar utmärkt att köra på Windows 2003 Server och Windows Home Server. Man måste bara lura installationen att man kör XP. Följande metod fungerade bra för mig:
1. Tanka ner filen ”wmp11-windowsxp-x86-enu.exe” från t.ex. Direct Connect, BitTorrent eller annan filkälla med hög hastighet.
2. Använd gratisprogrammet 7-zip från sourceforge för att öppna exe-filen. Ännu en exe finns i den som du kan använda t.ex. winzip för att packa upp.
3. Packa upp wmfdist11.exe och wmp11.exe och lägg dessa i vars en mapp
4. Ta properties på wfmdist11.exe
5. Välj Compability tabben och markera att filen ska köras i XP-kompatibelt läge
6. Klicka OK och kör filen, starta inte om när den är klar
7. Kör steg 4-6 för den andra exe-filen
8. Boota om och du har en körklar Windows Media Player 11!
Nu ska Media Sharing fixas till också.
1. Öppna Service-konsolen
2. Disabla Media Connect Services och stäng service-konsolen
3. Öppna Media Player
4. Gå till library tabben, klicka på nedåt-pilen på rubriken och välj More Options
5. Klicka på Monitor Folders
6. Välj mappen där du har din media
7. Klicka OK, nu kommer den regga dina filer
8. Klicka på Configure Sharing
9. Markera ”Share my media to:” och välj/konfigurera de enheter du vill dela ut film och musik till
10. Klicka OK hela vägen ut
11. Sätt dig vid din PS3 och ha roligt. 
Med tanke på den dåliga publiciteten som Sonys skivbolag Sony BMG drog på sig när de smög med Rootkits på musik-CDs häromåret så skulle man kunna tro att hela koncernen borde fått en sträng tillrättavisare om att missbruka kunders förtroende.
http://www.idg.se/2.1085/1.152076
Helt klart var det inte alla som satt vakna och alerta i skolbänken. Någon fick snilleblixten att kunder kanske skulle vara beredda att betala en slant för att slippa få en massa extratjafs installerat på sin dyra Vaio-laptop när de köpte den. De tog till och med fram ett ball namn: ”Fresh start”. USD50 ansågs det vara värt.
Inte helt otippat blev det fett ramaskri bland kunderna och precis som med Rootkiten så fick Sony backa, be om ursäkt och stryka avgiften.
Helt seriöst. Hur jäkla girig får man bli? Vad är nästa steg? Betala USD10 för att slippa ”Välkommen-till-Sony-örfilen” när man hämtar datorn? USD20 för att slippa få datorn lackad orange?
När de gjorde detta så erkände Sony att bloatware är ett problem, men lämpade över skulden på kunden. Det här bolaget har inte råd med sånt beteende förtroendemässigt.
Molnigt på idg.se?
