Våra senaste 
Det är inte bara Ikea som raderar kvinnor, skriver Anna Laestadius Larsson i sin senaste Svenskan-kolumn:
* På 1800-talet hade vi till exempel i Sverige runt 1000 verksamma kvinnliga konstnärer. Men när man på 1950-talet upprättade Svenskt konstlexikon fanns plötsligt bara några stycken av dem kvar.
* När Delegationen för jämställdhet i skolan (DEJA) för ett par år sedan granskade fyra av de mest använda läroböckerna i historia – två för grundskolan och två för gymnasiet – hittade de ynka 62 namngivna kvinnor bland 930 män. Kvinnorörelsen omnämns inte bland de politiska ideologierna och räknas inte heller in bland folkrörelserna.
* När alla män får rösta upphör läroböckernas intresse för kampen för allmän rösträtt.
* I en bok omnämns en mängd svenska 1900-talsmän av varierande betydelse, bland andra Arvid Lindman, Ernst Rolf och Gösta Bohman medan kvinnor som Selma Lagerlöf, Elise Ottesen-Jensen och Alva Myrdal utelämnas.
* Böckerna ger skoleleverna en bild av historien som en nästan helt igenom manlig angelägenhet, där det knappt ens verkar ha funnits några verksamma kvinnor.
* I Nina Burtons Den nya kvinnostaden från 2005 kan man läsa om kvinnorna som trotsade könsbegränsningarna, bröt ny mark och borde ha sin självklara plats i historiebeskrivningen. En av dem var Mary Somerville som på 1800-talet med sina kunskaper inom allt från mekanik och optik till geografi och biologi gav engelskan ordet scientist. Hennes böcker användes i den högre undervisningen trots att hon själv i egenskap av kvinna inte hade tillträde till universitetet.
* Upptäcktsresande Mary Kingsley, Afrikas drottning, var samtida med den nu betydligt mer kända Henry Stanley. Medan Stanley reste med militäreskort och hundratals bärare utforskade Kingsley på egen hand i slutet av 1800-talet Västafrika (som då gick under namnet den vite mannens grav).
* Jocelyn Bell upptäckte 1967 bara 24 år gammal neutronstjärnorna, pulsarerna, men fick se nobelpriset delas ut till sin handledare, fast han vare sig hade upptäckt eller förklarat de nya stjärnorna.
Så skriver Anna Laestadius Larsson, och avrundar med två frågor: Kvinnorna finns där, men finns viljan? Och vad hände med DEJA:s rapport, har den också raderats?
//Elisabeth Stjernstoft – //Elisabeth Stjernstoft
Ett riktigt bra inlägg om jämlikhet.
Om inte genuskrigarna hade sabbat hela kvinnorörelsen hade det nog gått fortare.
Det är nog snarare Tiina & co som är könsförrädare
Tyvärr är det väl lite så här över hela linjen
http://2.bp.blogspot.com/_bkWRakx9yJg/TRyjDAzTtEI/AAAAAAAAA2E/drndWVQey2k/s400/kvinnor_kan.jpg
Jävligt synd imho